Jag ser den framför mig, fast det är mer än 10 år sedan, som den försvann från min julpyntade vägg. Jag var då fortfarande gift och barnen hade inte flytt det trasiga hemmet ännu.
Ett hårt stort ark som kläddes i folie, på den 24 tänsticksaskar fastklistrade, målade röda och gröna, prydda med tomtar och änglar. I askarna låg ritade kartor, på vinklar och vrår i huset, där små presenter var gömda, tre stycken likadana, varje dag i 24 dagar.
Kan fortfarande minnas barnens entusiasm, deras nyfikenhet och glädje. Små små gåvor, så viktiga, så betydelsefulla. Nu är det barnbarnen som läser kartor och letar i nya kalendrar, inte hemmagjorde och inte så lappade och lagade, men lika älskade.
Känner igen den. Den var spännande.
SvaraRaderaVilken underbar tradition
SvaraRaderaJag hade ingen kalender av det slaget. Men jag önskar det!
SvaraRaderaJag älskar dessa typer av kalendrar, men kartbitarna var en nyhet för mig som jag ska försöka hålla i minnet till nästa år. Det hade uppskattats av dottern här.
SvaraRaderamysigt tar iden på en gång aldrig tänk på saken.
SvaraRaderatack
Ja rolig idé med kalendern. Hemmagjort alltid charmigast.
SvaraRadera