utrymma

brandlarmet tjuter, vi trängs vid nödutgången
panik, irritation, rädsla lyser som flammande auror
larmet dränker alla försök till samtal, till frågor
röken tränger sig sakta och obevekligt in genom springorna
det blir svårare att andas, det sticker i huden
ska jag dö här
långsamt kvävas av röken,
känna hur huden spricker och köttet bubblar rosafärgat
lungorna kokar
nödutgången är nu bara tre meter bort

tre meter från räddningen
lämnar min själ kroppen

grus

grus är för mig dom små och ganska små stenarna,
som kan vara lika vackra som stora oregelbundna kantiga stenar
små gruskorn som ingen ser
som man häller ut skon med en svordom
små stenar som ingen vill ha
som ingen ser något magiskt i
trots att dom kommer från samma moder som sina stora bröder och systrar
har samma utseende, samma vackra färgbrytningar
samma energier
men har en tendens att studsa in i skon och lägga sig som ett gnagande irritations moment

Skogen

skogen tar emot mig med sin tusen och åter tusenåriga visdom och kärlek
den ger mig av sin styrka
den jag behöver för att orka leva
när världen vill ta min själs glädje och entusiasasm och göra till sin

en grans hundraåriga historia
får jag ta emot
jag lutar min panna mot dess stam
och låter mig omfamnas
den berättar om allt som den upplevt under tidens gång

och jag lyssnar

att rösta

nu har jag röstat

jag kan bara hoppas att min röst blir respekterad
att jag får en lön jag kan leva på
att jag så väl som min granne
kan sköta min tandvård
och vågar berätta om det onda i min själ

jag kan bara hoppas att mina barn
får tid att orkar det som krävs av en vuxen
jobba, sköta hus och hem och vara goda föräldrar
att det finns någon stund över för dem att vårda sin älskade
och ge näring till sin själ

jag kan bara hoppas att mina barnbarn
får somna trygga på kvällen
att det samhälle som ska ta del i deras liv
respekterar dem och är goda förebilder
lär dem att respektera sin nästa
och att våga visa sitt sanna jag.

jag kan bara hoppas att ett under inträffar och att makthavarna faktiskt börjar bry sig om dem som betalar deras löner!

upptäckt

tänk om dom upptäcker att jag är en bluff
att munnen går

men utan förbindels med hjärt och hjärna
pratar jag tillräckligt högt och fort
kan ingen avbryta mig
min livslögn kan fortsätta
måtte inget röra mig till tårar eller få mitt hjärta att öppna sig

något som försvinner

med ruset försvinner den hårda knuten i magen

mitt agerande får ett förlåtande skimmer över sig

vardagen blir inte lika outhärdligt grå och skrämmande

allt kommer att ordna sig,

det finns ingen grund för oro längre

med ruset försvinner den hårda knuten i magen

vardagsproblem

är vardagsproblem lite det samma som i-landsproblem
eller är det något som alltid finns
i varje land
fast ser annorlunda ut
för mej är ett vardagsproblem
att jag inte hinner läsa bloggar i den omfattning jag vill

att jag inte hinner skriva så ofta och om det jag skulle vilja skriva om

om jag bara hade mer tid

det kan ju inte vara ett vardagsproblem för gemene man

att komma hem

jag är äntligen på väg

för varje dag kommer jag allt närmare målet

den jag var menad att vara

jag hittar små tecken

små förändringar

som gör att jag förstår

vad som blev fel

som gör att jag leva i trygg förvissning om

att jag kommer hem

inom en inte allt för avlägsen framtid

balans

ett ord som inte finns för mig
jag är för mycket eller för lite
i allt jag tar mig för
balans harmoni stadga
så skönt
att inte väga över
att inte vara för beroende
eller för likgiltig
att inte kunna älska lagom
att känna hur åtrån river i kroppen
men inte visa
spela oberörd, kall, likgiltig
lära sig spelets regler
balansera känslostormarna.