hon var alltid lika svalt ointresserad när vi träffades
själv betedde jag mig som en svansviftande krypande valp
berättade på ett nedlåtande raljerande sätt
om vad jag gjort sedan sist
skrattade åt mina nederlag,
pekade finger åt mina fadäser
allt medan hon tittade på mej
med lätt höjda ögonbryn och en överlägsen krökning på överläppen
ännu mer fick hon mig att anstränga mig
förminska mina framgångar
förstora mina nederlag
för att vara till lags
för att få svalkan att vika för en varm okontrollerad vindpust
Känner igen väl igen mig. Vrider och vänder för vara till lags. Stor risk att misslyckas. Mycket bra beskrivet.
SvaraRaderaTack Ethel, skönt att inte var ensam med denna taskiga vana!
SvaraRaderaJag hu vad man beter sig.. Underbar bild, lika talande som texten.
SvaraRaderaDags att byta umgänge. Bättre med människor som lyfter. Förhoppningsvis bara en puff. Bra skildring!
SvaraRaderaJa Feffe - till största delen förgången tid.
SvaraRaderaUsch ja, varför blir det så i sällskap med vissa? Skönt att höra att du har det mestadels bakom dig.
SvaraRaderaOtäckt
SvaraRadera...blir illa berörd av texten, situationen, känslorna! Bra beskrivet!!!
SvaraRaderaJa, vad gör man inte. Byter umgänge definitivt ;) Bra.
SvaraRaderahåller med, byt umgänge. Eller var riktigt ärlig.
SvaraRaderaStark text. Älskar förresten ditt namn på bloggen!
SvaraRaderaFör mig blev det nästan lite omskakande att läsa alla förfärade kommentarer här. Känner nämligen igen mig massor:)
SvaraRaderaSvinbra