en ide´

en bok ska det bli
en bok om mina anmödrar
om Bernhardina, Hilda, Julia och IngaStina
om deras slit för att få det att gå ihop
om deras tunga lott som mödrar och älskarinnor åt halvfärdiga män
om barnafödande varje år, fattigdom, sliten stuga
om oäkta barn, hårt arbete, få glädjeämne
om skam, Guds och kyrkobesökarnas oförsonliga blickar
om utfrysning, osäkerhet, ensamhet
om styrka mod envishet

som växer för varje generation

lojal

varför ska jag vara lojal
du var aldrig där när jag behövde dig
jag var ensam med min oförmåga,
min rädsla, min saknad

varför ska jag vara lojal
jag tycker inte ens om dig

du har aldrig velat lära känna mig

du har aldrig brytt dig egentligen

varför ska jag vara lojal

jag delar inte din uppfattning

det svider i min själ när jag hör dig
läpparna sluts om ett avgrundsvrål

varför upprepar du det krav
som inte finns någon grund för
hur kan du kräva något från mig
du som inte ens finns för mig

oslagbart

Dagens väder kändes i morse som fullkomligt oslagbart
vitt vitt och inte bara ett tunt lager

jag hade planerat
en lång runda i skogen med dotterns hund
åka ut och titta på de nyanlända svanarna tillsammans med barnbarnen
och fika på det mysiga cafét med fungerande kakelugn

men nu känns det mer som en kort promenad vid Svartån
en deckare och gosigaste filten vore oslagbart

något tillsmyckat

de vackra bokskogarna än i sin skiraste grönska
på marken en matta av vitsippor

mellan uppskjutande stenar
tittar linneorna blygt fram
en doft så sällsynt, så underbar i sin enkelhet
mellan trädens grenar skymtar glitter
blått hoppfullt busigt
solskärvor i liten sjö
blunda, dra ett djupt andetag,
sjöng ut din tacksamhet glädje över att än en gång få se jorden smyckas i vårens färger.

skimrar

solen skiner¨på en sådan där himmel som finns
vid riktig högsommarvärme
det är tyst vid stranden
frånsett
en mås skriande
och några barn som leker vid stenarna en bit längre bort
inåt land börjar åskan mullra
men här

i linjen mellan vit sand och blågrönt hav

skimrar luften.

en förmögenhet

min förmögenhet hade kunnat bestå av pengar
av berömmelse
och
lysande karriär
en vacker fasad som bländade omgivningen

men jag skötte inte mina kort
lärde mej inte de spel jag behövde kunna
och
trodde alltid att fanns en ny kortlek om hörnet

min förmögenhet idag består av
tillit till livet

frid och kärlek i själen
och
frihet från rädsla

nu kan jag de spel jag behöver
och
jag är rädd
om
min tummade gamla kortlek

att kliva över gränsen

det har gått tio år och två månader

och fortfarande vill du göra mig

till syndabock

för ditt misslyckade liv

försöka

jag försökte verkligen
jag försökte så jag slog knut på mig själv
jag ville vara den bästa
den som alla ville ha som sin
som mamma, som mormor, som farmor

jag försökte gottgöra de förlorade åren
åren
då min blick försvann i fjärran
då min mun aldrig log
och
då tårarna ritade streck på mina kinder

jag försökte vara den kärleksfulla
den glad
den som orkade
den som stöttade
jag glömde mig själv för att gottgöra

till slut bar försöken frukt

och

i det pulserande blodet

finns nu alla de känslor som
betvingades till is redan vid födelsen

ignorera

äntligen har jag rest mig
lärt mig att ignorerar
dina hot
dina löften
dina böner om återförening

jag är inte längre rädd
får inte dåligt samvete
när jag ser dina misslyckande
gråter inte längre över förlorade år

du väcker inga känslor längre, inga känslor alls