jag försökte så jag slog knut på mig själv
jag ville vara den bästa
den som alla ville ha som sin
som mamma, som mormor, som farmor
jag försökte gottgöra de förlorade åren
åren
då min blick försvann i fjärran
då min mun aldrig log
och
då tårarna ritade streck på mina kinder
jag försökte vara den kärleksfulla
den glad
den som orkade
den som stöttade
jag glömde mig själv för att gottgöra
till slut bar försöken frukt
och
i det pulserande blodet
finns nu alla de känslor som betvingades till is redan vid födelsen
<3
SvaraRaderaGripande och rörande.
Vilken indirekt kärleksförklaring via sin inre kamp. Vi kämpar allihopa. Försöker och sliter.
SvaraRaderaett försök att vara människa det kan vara jobbigt och alldeles underbart
SvaraRaderaVackert och gripande
SvaraRaderaFuckin great!
SvaraRadera