lurad

lurad
inte längre
rädd om mig
rädd om det jag har
lever hellre ensam
utan era krav
skyddat
rofyllt

dolt bakom lunchmötets oskyldiga fasad

omoraliskt

oförlåtligt

så fel

han gift

hon fri

fri att förstöra

ett äktenskap 

dött som söndertrampade höstlöv

fri att underlättade

fri att välja

stulna stunder på en parkering

flottig lunch på en vägkrog

banklån

jag löste mitt liv med banklån
det jag borde tagit ansvar för och brutit mig ur
löste jag med nya lån
min envishet visste inga gränser
att arbeta mig ur ett tillstånd av utmattning
löste jag med nya banklån...

Mår så otroligt bra nu. Jag har hittat min egen kraft igen, tron på min själv och min förmåga. Jag vet att jag kan... att jag kan få nästan allt jag vill ha. 

Jag njuter av vardagens sysslor, ser pelargonernas små torra stumpar få små gröna blad, fler och fler för varje dag, en ren diskbänk fyller mig med glädje, jag kontrollerar så jag har allt som behövs för fönstertvätten.

Min häst och jag har fått en nytändning och jag inser återigen hur otroligt viktig hon är. Det samspel vi har, försvann inte vid kraschen i höstas, den finns kvar och är bara att bygga vidare på.

I höst är mina skulder betalda och jag kommer att få 8000 netto, mer i lön, det väcker realiserbara drömmar om framtiden; ny lägenhet, med större kök och balkong, resor, skrivarkurser och pengar att skämma bort med, både mig och andra.

Det finns det så klart andra saker oxå som gör mig glad, men de behåller jag för mig själv just nu; en egen godispåse att njuta av i soffhörnet*L*.

Hoppas värme och energi förmedlas genom inlägget till Dig som läser det, jag vet att den finns där, men det är Du som måste ta emot. 

Den som puffade igång mig skulle jag vilja ge en stor varm kram, det får bli en cyberkram.