hyra

jag hyrde ett liv
betalade med min frihet
inredde med färger jag aldrig tyckt om
såg ut genom fönster av pansarglas
och
låste med nycklar av järn
jag vill inte se att det bara var till låns
tryggheten var en fiktion
lyckan en fantasi
jag betalade med min själ
för ett liv som inte var mitt

blomma

hon lyser
tar plats
trots att ingen vill ha henne
de starkaste
överlevarna
får hennes namn
hon är vacker och ful
i samma skepnad
en förebild i sin enkelhet
maskros heter hon

befria

jag befriade mig från den
som fanns
i andras ögon
henne befriade jag mig från
du hjälpte mig
med det du såg
det som var den du ville se
och
som var jag i dina ögon
kanske fanns jag innan du såg mig

fortsättningen...

doften försvann
ersattes av unkna pustar
av upplösta stjälkar
löftet blev en tårdränkt kudde
klänningen packades ner
tillsammans med höga smala klackar
hoppet dog återigen

nästa vår blommar nya liljekonvaljer
benen blir bruna
och en längtan väcks

liljekonvalj

minns du;
minns du den gången;
den gången vi bestämt träff
vid den nedlagda bensinmacken
du blinkade med ljuset
när jag svängde in
mina ben var bruna
sandalerna vita remmar med smala höga klackar
klänningen hänger kvar i min garderob
den hade röda och gula blommor
vi åkte en tur i skogen
letade upp en solig glänta
med barrdoft
minns du laxen
laxen på plankan
jag fick ett glas vin
jag var lycklig
du var lyckliga
det var vi igen
bara vi
jag plockade liljekonvalj på vägen hem
i höga smala klackar vinglade jag in i skogen
på vägen hem
plockade doftande liljekonvalj
de höll sig länge
fyllde sovrummet
med ett löfte

fågelsång

honan sjunger skönt
lockar hanen med sin lust
fågelsång i maj
i boet hungriga små
långt från hunger och kyla