riva

riva, klösa, gräva
naglar djupt in i det mjuk hullet
vrida om, nypa
gråten kommer
banka, bränna
märken av cigarettens glöd
svälja, gömma
rakblad som gör smärtan lättare

funderingar

ska jag skriva om svälten och nöden i världen?
där finns mycket att omfördela
prata och gå på... -det går ju bra
men vill jag dela med mig...
egentligen?
kanske lättare att skriva om de extra centimeterna runt naveln
dom som borde omfördelas
till bysten och höfterna...
jag skulle också kunna skriva om
kommunen och landstinget
eller kanske statens fördelning av resurser
men vem skulle läsa det?
när bonusen väntar runt hörnet.
Nä jag riktar in mig på omfördelning av mitt midjemått...

vända

vände dig ryggen
efter hårda ord och svek
började sakta gå
en osäker slingrande väg
jag tvingas inte längre
se ditt hånleende
höra dina elaka ord
eller
ställa upp på dina egoistiska krav
nu andas jag lätt
ler i förundran
höjer min blick
och
märker att jag äntligen slutat hata dig

förvänta

Hon hade en otrolig förmåga att styra och ställa med sin omgivning, de stackars män hon påbörjade en relation med, förväntades snabbt inkludera hennes förväntningar, som sina egna.
Hon låg i sängen om kvällen och broderade vackra relationsmönster inför helgen, hur kvällen skulle regisseras; var de skulle äta, vad de skulle äta, vad hon skulle ha på sig, inköp som måste göras med kompletterande accessoarer, hur han skulle vara klädd, var de skulle mötas och så vidare.
Mannen ifråga snärjdes snabbt in i ett mycket finmaskigt nät. Oftast tog det inte mer än en månad innan han började dra sig undan, aldrig mer än tre.
När han slutade svara på sms och telefonsamtal, bröt hon ihop, gick via tårar till en förgörande ilska och mordlystnad. Dock höll hon sig till verbala hot, innan hon fick ögonen på en ny man, som förväntades lyda...

haka

Det värsta var inte dina sluttande axlar eller dina, för en man, breda höfter.
Det var inte ditt hårlösa bröst eller dina vita tår med svarta hårstrån
Det värsta var ...
din flyende haka...