jobbångest

är sista dagen
på en för kort semester
hjärtat snyftar lågt
tillbaka till ovänlig
tråkig arbetsplatsmiljö

Angelägen att behaga...

ååå det kryper i mig
ditt svassande
bekräfta varje kommentar
le inställsamt
övertolka mina små gnäll
vara till lags
pyssla om mig
bry dig på ett överdrivet sätt
inte lyssnar du, inte egentligen
inte bryr du dej, inte egentligen
känner inte min gräns...
så djävla angelägen att behaga

svara då!

du svara aldrig
inte på det jag frågar
jag vill ha ärliga svar
sånt som känns att lita på
du är rädd
rädd för min ilska
rädd för mina svar...

orolig

en orolig själ,
ett oroligt hjärta
oroar mig mycket
kan inte sitta still
söker utmaningar
och
spänning
letar oro i alla vrår
söker sinnesro och stillhet
utan att finna...

lås

när jag var barn
var dörren till mitt hjärta vidöppen
nu är den låst med dubbla lås
du får leta länge för att hitta nyckeln
den enda...

slutade

jag fastnar
kan inte sluta
kallas det störning
borde jag ha en diagnos?

välordnad

din lockar var alltid så välordnade
du ägnade större delen av dygnets timmar
till att stå framför spegel och ordna dem
när du inte hade huvudet fullt av papiljotter...
mig såg du bara som ett oordnat objekt

utropade

SOMMAR utropade jag
i ett försök att framkalla
känslan av förhoppning och lycka
det lyckades inte...