bark

på knä omfamnar dig
kinden mot din bark
benen vilande i mossa
din 200-åriga visdom
skänker mig ett lugn,
jag inte själv kan skapa,
du har sett det goda
det onda
det som fört vårt släkte vidare
det som släckt liv
fått liv att krackelera
din krona susar högt över mitt huvud
"du, bara du, har ansvar för de val du gör"