förståelsens krokiga stig

onsdag 23 december 2015

röra

varför använde jag inte micron
varför envisas jag med att göra på gammalt hederligt sätt
är jag dum
är jag traditionsbunden
är det något stort fel på mig
varför står jag här och rör för glatta livet
när jag kunde äta popcorn och se in i ljuslågan
är det bilden av den perfekta husmodern
en förlegad upplaga
som ska sätta hakan i vädret
inför alla dom,
som köper risgrynsgröt i korvform??




tisdag 22 december 2015

fatta

fattar inte
att inte alla fattar
det som jag fattar
det är ju så enkelt
så okrångligt
lätt och självklart





måndag 21 december 2015

trång

nyår
fin klänning
med glitter
röd
eller kanske svart
ut och shoppa
olustig redan innan
Lindex
Kapp Ahl
H&M
lilla boutiqen på hörnet
invid delikatessaffären
provhytter
små, trånga,
ljuset letar sig in i varje veck
avslöjar
rynkor
skrynklor
och
häng
svetten rinner
blicken stirrar
borde kunna ha en 38:a
kanske 40 blir bättre
men 44
då blir den ju alldeles för lång...

söndag 20 december 2015

vill ha...

snö, vit, gnistrande
inte blaskig och gråsvart
inte halkig, hård
nä, mjuk, dunlätt och vit
med rimfrost på alla träd




lördag 19 december 2015

vid

I vid mening ser jag ju nu att även jag drabbats av, det Maria Sveland kallar, antifeminism, i sin bok Hatet.
"De olika uttrycken för antifeminism, stora som små, dödliga eller bara obehagliga, syftar alla till att upprätta patriarkatets maktövertag. vare sig de ses som enskilda eller mer systematiska och strukturella uttryck, så bildar de tillsammans en helhet." ur Hatet av Maria Sveland.

Rädslan för att vara ute efter mörkrets inbrott;  spetsen på nyckeln sticker fram mellan två fingrar, jag vänder mig hastigt om, går en bit ut från husväggar och ytterportar o talar med en fiktiv figur i mobilen.Jag är 62 år, men en våldtäktsman gör ofta ingen skillnad.

Utfrysning, förminskning, lögner som blev sanningar i rättssalen, vänner som böjer sig för makten; hela den manliga makteliten på min arbetsplats slår sig tillsammans för att krossa mig, då jag vill bli min egen.

Min för detta man påstod att jag hjärntvättat våra vuxna barn, lurat honom på både pengar och ägodelar och är en rakt igenom ond människa, när jag inte längre vill ha något med honom att göra. Detta tas emot som sanning av hans vänner, väldigt få tycks ifrågasätta....

Jag får höra att jag har svåra alkoholproblem och är svårt psykiskt sjuk, deprimerad.

Jag ses som en en trilskande barnunge som bara vill få min vilja fram, när stressen och en dysfunktionell arbetsplats får min kropp att slå bakut.

Allt detta är historia, mer eller mindre nära i tid, men när jag kom till slutet av boken föll fjäll från mina ögon och jag förstod att i en vidare mening är även jag utsatt.

Hur är det med dig??


Bildresultat för mörkermän

fredag 18 december 2015

tillbakablick och nyorientering

Det har varit ett år med mycket mentalt arbete. Jag har varit sjukskriven för stress, upplevt hur det är att inte få något stöd eller hjälp för att komma tillbaka till arbetet. Jag har brutit benet och fått en föraning om hur det kommer att kännas att vara beroende av andra, be om hjälp och hantera frustration. Jag har fått nya bättre anpassade och roligare arbetsuppgifter, börjat jobba halvtid, behandlats nedlåtande av min doktor och hotats med indragen sjukskrivning och arbetslöshet, OM jag inte snabbt kommer upp i heltid. Jag har slutat rida, i alla fall på Speedy , vågar inte utsätta mig för risken att bryta något mer, ryggen till exempel. Jag har börjat med yoga igen efter ett 10 årigt uppehåll. Jag har gått ner 6 kg med 5:2 dieten. Och efter nyår går jag blir jag deltidspensionär.

Det känns som en ny period i mitt liv, inte bara känns, det är en ny period. Man får spela med de kort man får på handen, sa min chef, och min giv var inte speciellt bra, mest låga kort. Jag har spelat med dem, inte speciellt väl, inte ens med de lite bättre kort jag fått. Jag har slängt höga kort, jag har satsat utan att tänka efter och jag har många gånger gått ner för räkning eller räknats ut. 
Nu står jag på mitt backkrön och tittar tillbaka. Visst, i så mycket hade jag kunnat göra annorlunda, när jag tittar tillbaka med all erfarenhet jag samlat på mig, men då en osäker, rädd, ensam själ...
Jag kunde gjort andra bättre, mer hälsosamma val, men hade jag då haft den känsla av tillfredsställelse jag har idag? Troligen hade jag då hållit fast vid en fasad och en ytanpassning, som jag inte mått bra av. Jag kan ju inte komma ifrån min dåliga första hand, som ställt till det.

Idag är jag nöjd med det liv jag skapat, ett jobb som passar mig, en lägenhet som jag älskar och en man som ger mig stabilitet och kärlek och som jag kan vara mig själv, helt och fullt, med, barn och barnbarn, som trivs med varann och med mig och där vi stöttar varann när det är tufft. Det har varit en krokig och jobbig väg, men nu känner jag att jag får utdelning av min kamp. Jag kan börja slappna av och våga njuta av det livet kan ge mig. Jag behöver inte utmana längre, ställa upp jobbiga mål, bita ihop och sträva på. Jag kan vara snällare mer tillåtande mot mig själv och förhoppningsvis bli lite mer kreativ igen.


söndag 15 november 2015

bitter

nä..bitter är jag nog inte
lite besviken kanske
lite ledsen för det inte blev som jag ville
men bitter...nä
fast det är klart det sitter en tagg i hjärtat
och något som är blött i ögat
men bitter...nääää
Bildresultat för arg dam

fredag 6 november 2015

staden jag bor i

min stad är förvandlad
dina bojor är borta
försiktig värme
ditt mörker svävar inte längre över oss
jag omfamnas
vi möts i försoning
acceptans, förståelse för det som varit
Bildresultat för örebro

torsdag 5 november 2015

Löv, en tanka i all enkelhet...

ljudlösa dimmsjok
vattenspeglarna tomma
korna råmar högt
frodig grönska ett minne
löven svarta och blöta


















5
7
5
7
7

måndag 2 november 2015

öde

predestinerad är vägen
valen bestämmer ditt öde
lyssna i vindens sus
i tystnaden kan du höra
"gå din egen väg"

Bildresultat för vacker väg halland

lördag 31 oktober 2015

fri

äntligen är du fri
ett liv du inte ville
ett liv du inte kunde hantera
vi står oförstående kvar
varför gick det så fel?


Bildresultat för ensam ros på kista


lördag 26 september 2015

riva

riva, klösa, gräva
naglar djupt in i det mjuk hullet
vrida om, nypa
gråten kommer
banka, bränna
märken av cigarettens glöd
svälja, gömma
rakblad som gör smärtan lättare

Bildresultat för ledsen övergiven flicka

torsdag 10 september 2015

funderingar

ska jag skriva om svälten och nöden i världen?
där finns mycket att omfördela
prata och gå på... -det går ju bra
men vill jag dela med mig...
egentligen?
kanske lättare att skriva om de extra centimeterna runt naveln
dom som borde omfördelas
till bysten och höfterna...
jag skulle också kunna skriva om
kommunen och landstinget
eller kanske statens fördelning av resurser
men vem skulle läsa det?
när bonusen väntar runt hörnet.
Nä jag riktar in mig på omfördelning av mitt midjemått...

Bildresultat för tjock runt midjan

onsdag 9 september 2015

vända

vände dig ryggen
efter hårda ord och svek
började sakta gå
en osäker slingrande väg
jag tvingas inte längre
se ditt hånleende
höra dina elaka ord
eller
ställa upp på dina egoistiska krav
nu andas jag lätt
ler i förundran
höjer min blick
och
märker att jag äntligen slutat hata dig



Bildresultat för en vit ros

söndag 6 september 2015

förvänta

Hon hade en otrolig förmåga att styra och ställa med sin omgivning, de stackars män hon påbörjade en relation med, förväntades snabbt inkludera hennes förväntningar, som sina egna.
Hon låg i sängen om kvällen och broderade vackra relationsmönster inför helgen, hur kvällen skulle regisseras; var de skulle äta, vad de skulle äta, vad hon skulle ha på sig, inköp som måste göras med kompletterande accessoarer, hur han skulle vara klädd, var de skulle mötas och så vidare.
Mannen ifråga snärjdes snabbt in i ett mycket finmaskigt nät. Oftast tog det inte mer än en månad innan han började dra sig undan, aldrig mer än tre.
När han slutade svara på sms och telefonsamtal, bröt hon ihop, gick via tårar till en förgörande ilska och mordlystnad. Dock höll hon sig till verbala hot, innan hon fick ögonen på en ny man, som förväntades lyda...
Bildresultat för en dominant kvinna

torsdag 3 september 2015

haka

Det värsta var inte dina sluttande axlar eller dina, för en man, breda höfter.
Det var inte ditt hårlösa bröst eller dina vita tår med svarta hårstrån
Det värsta var ...
din flyende haka...

Bildresultat för flyende haka

torsdag 27 augusti 2015

disk

disk
genast tänker jag på smutsiga kastruller,
vidbränd mjölk och knäck som kokat över


...men så tänker jag vidare
disk på datorn
hårddisk, diskett; teknikaliteter som aldrig blir vidbrända
Bildresultat för diskett
ett hopp till och jag befinner mej i affären
...i lanthandel står köpmannen bakom sin disk
"vad får det lov att vara?"...
Bildresultat för disk i lanthandel
sen blev det plötsligt tomt, inget mer dök upp i min hjärna...

måndag 24 augusti 2015

behandla

Hon hade haft bilen i tre månader och hon behandlade den som sitt barn. Bilen hette Elsa och var en liten grå Peugeot. Hennes pappa hade köpt den till henne på hennes tjugoårs dagen. "Det är dags att du växer upp och börjar ta eget ansvar. Du har blivit alltför bortskämd av mig och mamma och haft det alldeles för lätt hitintills. Nu är ansvaret för bilen ditt; den ska försäkras, servas, tvättas och städas, du ska betala bensin, försäkring, skatt och annat som kan inträffa. Jag kommer inte att höja din månadspeng, utan vill du ha råd med några ytterligare utsvävningar får du börja arbeta på din lediga tid. Jag kan erbjuda dig några timmar som springflicka i firman."

Hon tittade på Elsa, med ett ömt leende, hon skulle så gärna vilja ha en riktig liten flicka att sköta om. Hon la pannan i djupa veck...om hon skulle lackera om Elsa, i samma färgnyans, som sitt favoritnagellack.Olika idéer om hur det skulle finansieras och genomföras, for igenom hennes lilla välfriserade huvud.
Bildresultat för rosa peugeot

fredag 21 augusti 2015

torsdag 20 augusti 2015

avvikelser

avvikelser blir det titt som tätt när man jobbar inom tvångsvården och det leder till en avviknings rapport, som på det stora hela sällan leder till någon skillnad...

Bildresultat för tvångsvård missbruk

onsdag 19 augusti 2015

bar - en sommarhaiku ;-)

bara bruna ben
en vristlänk som glimmar skön
rödblommig klänning
ett fylligt bröst kan skönjas
glänsande läppar trutar


måndag 10 augusti 2015

kram

jag borde kramat er
så mycket oftare
stillat min oro
sett in i era ögon
jag borde frågat er
lyssnat
bekräftat er känsla

Bildresultat för oroligt, ledset barn

torsdag 6 augusti 2015

Mitt namn är Lisa


http://www.theguardian.com/uk-news/gallery/2015/jul/28/your-underwhelming-uk-holiday-photographs#img-5

Mitt namn är Lisa
jag bor på våningen ovanför dig
du har säkert sett mig
kanske du hört ljud och skrik någon kväll
fråga mig inte vad det var

jag kanske är dum, klumpig
min pappa säjer det
sen slår han tills jag blir tyst
efter det kan jag oftast inte gå till skolan
mamma ringer och säjer att jag är sjuk

i går slog min pappa mig så jag inte orkade resa mig
han fick bära mig till toaletten
tre timmar senare orkade jag inte mer
min mamma och pappa säjer att jag var klumpig och snubblade i trappan

jag undrar om du kommer på min begravning...

onsdag 5 augusti 2015

saker

Hon älskade verkligen sina "saker", som hon kallade dem, de olika makeup borstarna. På något underligt sätt betraktade hon dem nästan som de hade en själ. Hon la upp dem, varje lördagsförmiddag, på en ren vit duk, och inspekterade dem. Därefter rengjordes de noga och fick sedan lufttorka för att därefter smeka hennes naturligt glåmiga och ojämna hy.
På arbetet höll hon långa monologer om hur hon skötte sina borstar och av vilken fin kvalité de var.Hon var mycket stolt över sina fina "saker". Jag funderade ofta över om hon verkligen inte såg hyns onaturliga glanslöshet.
Vad fick henne att lägga ner så mycket tid på sin onaturliga look? Vad fick henne att välja bort människor för att umgås med sina "saker"?Var det kanske "sakerna"; som var orsaken till att pojkvännen inte ville leva mer tillsammans med henne? Sådant kunde jag ibland fundera över när hon höll sina monologer...
Bildresultat för makeup som dock

tisdag 4 augusti 2015

öppen

ditt ansikte som en öppen bok
hur jag påverkade dig
hur din kropp behandlade dig
hur nattens drömmar invaderat dig
hur din dag tröttat ut dig
du omgav dig med en aura av avståndstagande
sällan log du eller visade mig värme
Bildresultat för mörk natur

fredag 31 juli 2015

det var han...



http://www.flickr.com/photos/namaste04/10874738856/sizes/z/in/photostream/

Ett sms "Jag är just nu i Sverige, vill du ses?" Mitt hjärta tar ett extraskutt, Kevin, som var min stora kärlek när jag var på språkkurs i Hastings 1970, var i Sverige. Vi hade hållit sporadisk kontakt genom åren, år av jobb, äktenskap, barn, skilsmässor, ny förhållanden, nya livsval, och nu var han här och ville ses. Med klappande hjärta och ett leende på läpparna svarade jag " Ja!:-))" . En kvart senare plingade det till i mobilen. "Kan vi ses i hamnen, jag kom precis hit?"
Jag letade fram en tunn sommarklänning, som jag visste framhävde det lilla som var kvar av ungdomens blickfång, lite läppglans och en hand igenom håret, sen tog jag cykeln ner till hamnen.
Där låg han, mer man än den pojke jag minns, ansikte skvallrade om hårda år, men det var min Kevin. Mannen jag aldrig kunnat glömma, han som jag var beredd att rymma tillsammans med, då 1970.

torsdag 30 juli 2015

skratta

nära till skratt
nära till tårar
åker berg- och dalbana
mellan
glädje och sorg
inget är beständigt
sällan i balans
oföränderliga i styrka


onsdag 29 juli 2015

sparsam

Sparsamhet var inget vi ägnade oss åt i vår familj
pappa jobbade, tog förskott på sin lön och lånade på bank
mamma handlade och handlade
helst kläder och gärna till mig
som avskydde att gå i affärer
beskådas från topp till tå
och tvingas bära kläder som inte var jag
nu tänker ni...
det är väl bara att säja nej
så lätt var det inte om jag vill få någon gnutta "kärlek".

Bildresultat för liten flicka i klänning

tisdag 28 juli 2015

...och prästen predikade...



"Lika svårt är det att värja sig för morgondagens svarta moln, som tornar upp sig på nuets kanske redan gråa himmel."

Prästen var ung, han påminde inte, mer än med sin svarta rock, om vår kyrkoherde. Kyrkoherde Holmqvist hade semester och adjunkt Greén var hans unge vikarie. Jag skulle konfirmeras under sommaren och varje söndag satt jag tillsammans med de andra konfirmanderna på rad 3-4 i den stora stenkyrkan, som låg mellan järnvägsstationen och varmbadhuset. Det var en liten stad med två kyrkor, nya och gamla, en stad där man gärna tittade snett på sin nästa bakom en mask av välvilja.
Jag var 14 år och den duktigaste av konfirmanderna, den som kunde svar på alla de frågor man kunde hitta i psalmbok eller bibel. Med de frågor, som krävde svar utifrån egen tankeverksamhet, var det sämre beställt. Jag hade inte fått lära mig att tänka själv - svara som du tror att lärare eller prost vill att du ska svara - det rådet fick jag med mig ut livet.

När jag nu sitter och skriver dessa rader, nästan 50 år senare, ser henne, hon som var jag, framför mig. En osäker, rädd och förvirrad tonåring, i början av sitt liv. En liten tänkare, som inte fann svar hos någon i den lilla staden. Hon vände sig till deras Gud, till sina föräldrar, till mostrar och morbror, till lärare men ingen gav henne svaren eller visade henne på andra vägar än den stumma lydnadens, den väg de själva gick.

Nu sitter jag med erfarenheter jag helst sluppit, sår jag gärna varit utan men också med ett hjärta som öppnat sig och tankar som fått bli synliga.

Min himmel blir lätt grå, men de dagar som solen lyser, gör den det med ett strålande ljus.

Bildresultat för bibel och ett ljus