förståelsens krokiga stig

söndag 28 februari 2010

att förvirra

Jag blir förvirrad när man säger att individen ska stå i centrum
Jag blir förvirrad när man talar om för mig att det är för mitt eget bästa
som jag ska jobba 40 timmar i veckan,
Jag blir förvirrad när jag inte kan tyda det sociala spelet
Jag blir förvirrad när långa arbetsdagar och tillbedjan av Mammon ger mer status
än sinnesro och omsorg om din nästa
Jag blir förvirrad när Tiger Woods otrohet blir tidningarnas största nyhet i en vecka
Jag blir förvirrad när vacker yta är mer värt än inre skönhet och värme
Jag blir förvirrad av den känslomässiga kylan som förmedlas av våra medier och folkstyrda

fredag 26 februari 2010

att vara efterfrågad




Personal! Personal!
"Jag heter Ingbritt, och inte personal!"
Ok, det är slut på mjölken och brödet är äckligt,
varför får vi aldrig något gott bröd?

Personal! Personal!
"Jag heter Ingbritt och inte personal!"
Ok, jag behöver nya kläder, kan du låsa upp?
Jag vill inte ha trosor som någon annan haft
det är kränkande!

Personal!Personal!
"Jag heter inte personal utan Ingbritt!"
Ok, kan du låsa upp vi ska röka. Har du ingen tändare? Men hämta en då!
"Ni får inte sitta med öppen dörr!" Du är dum i huvudet, peta inte på mej!!

Ingbritt!
Kan du massera mej lite?
Kan vi inte spela yatzy?
Kan du hjälpa mej med stickningen?
                                                      Kan du inte baka dina goda muffins?

söndag 21 februari 2010

portad till 2028

Jag knackar på hos Sankte Per, tänker att jag kanske kan få komma in och vila ett tag i himlen,
Men han sätter upp hela handen i ett stopptecken, "Du har ännu inte lärt dig din läxa" säjer han
" vi har bestämt att porta dig till 2028, då är du välkommen att göra ett nytt försök."
"Men......" börjar jag. "Inga men, du har inte lärt dig att hantera ditt liv på ett godtagbart sätt." Han bläddrar i sina papper, "Du har gång på gång omgivit dig av människor som suger ut din energi, du säjer ja och hjälper till okritiskt, utan att tänka på om det i längden är bra, vare sig för dig eller den du vill hjälpa, du har fortfarande inte lärt dig de läxor du fått i detta liv."
"Men, börjar jag igen, "nu har jag försökt akta mig, i alla fall sedan i somras." Sankte Pär tittar på mig med höjda ögonbryn, tycker tydligen inte ens att det är värt att kommentera.
"Jag vet inte om jag orkar till 2028" säjer jag och tittar bedjande på honom. "Valet är ditt, du kan alltid söka en våning ner till min kollega, men som sagt här är du portade till 2028." säjer han och drar igen porten.

lördag 20 februari 2010

att anmäla

Jag anmäler mig till ett liv med lagom som tema
lagom snälla föräldrar, lagom bra betyg, ett lagom bra jobb
lagom god ekonomi, lagom lycklig, lagom




Men lagom.........vem ska definiera ordet lagom?
Vem ska se till att jag får lagom sorg, lagom glädje, lagom smärta?

Nä jag anmäler mig som sökande till ett liv som måste levas
där jag tvingas ta ansvar, tvingas göra val, tvingas ta ställning
ett liv som innebär glädje, kärlek, smärta och utsatthet
och där tårara står för mycket mer än sorg.

fredag 19 februari 2010

fina flickor

fina flickor tar inga initiativ
fina flickor skruvar inte i glödlampor själv
fina flickor tar inte sista kakan
fina flickor sitter med benen i kors

fina flickor kräver inget, de väntar
fina flickor håller på sig,
fina flickor vet vad som passar sig
fina flickor är väluppfostrade

Fina flickor har inte roligt och de har ofta magknip

torsdag 18 februari 2010

Inlåst

inlåst i mitt mörker, i mitt självförakt
inlåst i de negativa förväntningarnas bur
inlåst i en offerroll där alla ser och skänker medlidande men inte styrka
inlåst i den eviga botgörarens mörka källare
där alla måste tillfredsställas för min sinnesros skull

kanske jag denna gång hittat nyckeln
kanske jag denna gång gjort mig fri från bojor och kedjor
kanske jag denna gång får stanna i  ljuset

onsdag 17 februari 2010

tunnel akut poäng

Jag gick in i tunneln redan i somras, i början var det knappast ens tunnel,
bara en emellanåt dunkel och trång stig,
när sommaren gick över i höst, förvandlades stigen till en tunnel i berget
en tunnel som svagt sluttade neråt, mot ett kompakt mörker-
Jag märkte inte att jag plötsligt gick alldeles ensam, att mörkret tätnade alltmer,
att jag slutade tänka ljusa glada busiga tankar, livsleda blev min följeslagare.
När året gick mot sitt slut och mörkret var ogenomträngligt
blev läget akut, jag hade gått vilse och skulle aldrig hitta ut utan hjälp.

Kanske har denna höst/vinterdepression haft en poäng, låtit mig uppleva en skräck för att inte orka,
en skräck för att till slut inte se någon utväg,
visat mig att det är tillåtet att be om hjälp, att vara svag och ofullkomlig.

måndag 15 februari 2010

strosa

Jag är ledig, en hel dag med bara mig,
ligger kvar länge i sängen, kurar ihop mig,
blundar och låter tankarna fara precis som de vill.
Telefonen ringer, men jag svarar inte, inget ska få störa min dag.
Tar på mej mina fulaste skönaste mjukaste byxor och en uttvättad Tshirt
mäter upp kaffe och plockar fram en äppelmuffins, en sådan där för speciella ögonblick.
Sitter länge vid köksbordet, ber min bön till moder Jord och skriver upp fem positiva saker som hänt sedan i går.
Solen lyser in på mina gula tulpaner, på vivorna jag köpte i söndags
och jag känner den härligt pirrande glada lyckliga tacksamma känsla som får glädjetårarna att rinna
Jag måste ut i solen, klär på mej lager på lager, snör på kängorna på de raggsocksförsedda fötterna,
låser dörren och vänder upp mitt ansikte mot den svagt värmande solen.

söndag 14 februari 2010

Förälskelse

Jag luktar på din duschcreme, lukten sänder minnen till min kropp
den får min blick att bli simmig,
mina läppar att öppna sig och längta
mina bröstvårtor att styvna och underlivet att vakna.

När jag sitter vid köksbordet med min ensamma frukost minns jag
äggen jag kokade, kaffet jag hällde i din kopp, brödet jag rostade.
Jag begraver mitt ansikte i de gula tulpanerna som pryder den mörka träskivan
och önskar att jag fick möta din blick där på andra sidan bordet.

Jag kryper upp i soffan, sveper en filt om min frusna kropp
minns dina starka armar, dina varma smekande händer
din lukt av tvål i halsgropen
dina hårda muskler och mjuka hud.

Och jag ler..............

lördag 13 februari 2010

Rasande


Vinden slet i våra jackor, de hårt snörda kapuchongerna såg ut som ballonger runt de bleka kalla ansiktena.
Blicken i backen för att överhuvudtaget kunna se något i vinterkvällens rasande storm
Isig, vass, envis, piskade snön den nakna huden där den kom åt.
Ingen väg, ingen upptrampad stig att följa- allt har snöstormen utplånat
Fötterna i de tunga blöta kängorna lyfts automatiskt, steg för steg, meter för meter
Några enar står i vår väg, böjda till marken av stormens framfart, sega, levande, i övermaktens våld.

Vem, vad tvingade oss ut i detta naturkrafternas krig? Vad fick oss att lämna ljuset, värmen, lugnet för denna tjutande rasande stormgud?