förståelsens krokiga stig

söndag 31 juli 2011

moln

jag skulle vilja vara ett moln, sa du
ett stort vitt ulligt moln
som en rustning runt din hud
som det skydd du behöver
det som gör att du slipper känna, tänka, agera
som gör att jag tar allt ansvar för dig, sa du

lördag 30 juli 2011

lyhörd

jag lyssnar efter varje skiftning
efter varje bakomliggande stråk
som ger mig minsta bevis på din kärlek
jag söker bekräftelse på det jag redan vet
att ditt hjärta är fullt av mig
jag behöver inte längre vara lyhörd
för att tolka dina känslor
de finns där så tydliga, så varma
fyller hela universum med sina starka färg

onsdag 20 juli 2011

hastighet

i hög fart ser jag mitt liv försvinna
jag som hade så gott om tid
kunde slösa mina dagar
inte tänkte jag på att de tar slut
att tiden med fart försvinner
den tid som jag fått förtroende att förvalta
jag förstod inte att leva
är att vara här i just denna minut
inte i morgon och inte igår
utan just nu när jag sitter här och skriver
just nu finns min chans att skapa mitt liv

tisdag 19 juli 2011

att snava

de som inte vågar snava på livets stig
lämnar aldrig käpp och fotriktiga skor hemma
de balanserar sig fram
och sätter försiktigt ner foten i varje steg
de klamrar sig gärna fast i någons rockärm
noga ser de sig omkring för att inte bli överraskade
kalkylerar med olika väder
så att inte regnrock eller paraply glöms hemma vid regn
på byxorna finns både bälte och hängslen
och extra knappar i fickan
att snava vore förnedrande, en katastrof helt enkelt

måndag 18 juli 2011

vägra

jag vägrar sluta skriva
trots att jag inte längre har något att förtälja
jag vägrar ge upp
trots att tråden är så tunn att den brister allt oftare
jag vägrar ge upp hoppet om att bli förstådd av värld
som ser på mig med förakt,
nästan äcklade
av mitt självcentrerade skrivande 
allt jag sätter ord på
blir till slut flagor av sot
malda till stoft mellan dina fingrar

fredag 15 juli 2011

att trotsa


jag trotsar dem som sa att jag skulle gå under
att jag inte skulle komma igen
jag sträckte mitt långfinger mot dem
och gapskrattade

jag trotsar dem som bedömde mig utifrån sina förutsättningar
ni som inte orkade, kunde, vågade
era förutsättningar, era ramar är inte mina ramar
mina ramar är enbart till för att töjas, för att sprängas

jag trotsade dem som såg på mig med avundsjuk blick
och vände sig bort för att inte dras med
er rädsla är inte min, era förbud är inte mina
i min värld är det tillåtet att
skratta högt med röda läppar,
säja ja till kärleken varje gång
låta varje månad bära sina utgifter

ta min hand så bildar vi en trotsig kedja av älskande individualister

onsdag 13 juli 2011

stofil

visst var Du en gammal stofil
i mina och i mina klasskamraters ögon stod Du nog med en fot i graven
Du hade grå knäppkofta och tunt hår
och var ingen av de lärare man lyssnade på med respekt
inte som matteBengtson eller Palmstedt
nä Du fick inte vara med på de populära lärarnas fester
festerna som gjorde mig och AnnaKarin en 50-lapp rikare
eftersom vi fick sitta barnvakt hos de populära lärarna
men dit hörde inte Du
Du gick din egen väg och lite fick du mitt hjärta att smälta
för Du älskade Selma Lagerlöf
och kunde berätta om Gud så jag trodde Dig.

att smälta

du har fångat mitt hjärta
smält ner det med din värme
gjort det beroende av dig
nu blir du aldrig mera fri

söndag 10 juli 2011

att vakna

sakta öppnar jag ögonen
ännu har inte verkligheten hunnit i fatt mig
ännu får jag en stund av omedvetenhet
min kropp är loj efter nattens djupa sömn
mina lemmar avslappnade
jag vänder mig på sidan
känner hur du trevar efter mitt bröst
hur min lust vaknar
värmen från din kropp
strömmar in i mig, fyller varje por
hur ska jag kunna fortsätta leva utan din kärlek?

fredag 8 juli 2011

en sommardoft

en sommardoft har nauren själv skapat
ingen kan återskapa den
den är mustig av regnvåta granar
av mossa och nyslaget gräs
den doftar av jasminens vita blomblad
av vildrosens blyga blomma.
 

den tar vara på gryningens fukt
och
förvandlar den till en syremättad omfamning

måndag 4 juli 2011

att backa

ja jag backar
jag vill inte ta plats
vi går på din sanning
jag backar

jag backar in hörnet
där står jag och skäms
för att jag stod på mej
jag backar

nä så faen heller
jag vet ju att jag gör rätt
varför ska din sanning
din bild av verkligheten gälla

jag backar inte
jag vill få vara jag med min sanning
får du vara du med din sanning

en synvilla

först trodde jag att det var en synvilla
en stor brun påse utanför min dörr
ett skämt kanske,
en tom påse,
eller varför inte en bomb
kanske någon vill röja mig ur vägen?

nä inte heller
en blomma utan avsändare
vem skickar en sådan
en gerbera så fin och röd
vill någon säga förlåt?

inte kan man väl vara arg på någon som gjort sig sådant besvär?