moln

jag skulle vilja vara ett moln, sa du

ett stort vitt ulligt moln

som en rustning runt din hud

som det skydd du behöver

det som gör att du slipper känna, tänka, agera

som gör att jag tar allt ansvar för dig, sa du

lyhörd

jag lyssnar efter varje skiftning
efter varje bakomliggande stråk

som ger mig minsta bevis på din kärlek

jag söker bekräftelse på det jag redan vet

att ditt hjärta är fullt av mig

jag behöver inte längre vara lyhörd

för att tolka dina känslor

de finns där så tydliga, så varma

fyller hela universum med sina starka färg

hastighet

i hög fart ser jag mitt liv försvinna
jag som hade så gott om tid
kunde slösa mina dagar
inte tänkte jag på att de tar slut

att tiden med fart försvinner

den tid som jag fått förtroende att förvalta

jag förstod inte att leva

är att vara här i just denna minut

inte i morgon och inte igår

utan just nu när jag sitter här och skriver

just nu finns min chans att skapa mitt liv

att snava

de som inte vågar snava på livets stig
lämnar aldrig käpp och fotriktiga skor hemma
de balanserar sig fram
och sätter försiktigt ner foten i varje steg
de klamrar sig gärna fast i någons rockärm
noga ser de sig omkring för att inte bli överraskade
kalkylerar med olika väder
så att inte regnrock eller paraply glöms hemma vid regn
på byxorna finns både bälte och hängslen
och extra knappar i fickan
att snava vore förnedrande, en katastrof helt enkelt

vägra

jag vägrar sluta skriva
trots att jag inte längre har något att förtälja
jag vägrar ge upp

trots att tråden är så tunn att den brister allt oftare

jag vägrar ge upp hoppet om att bli förstådd av värld

som ser på mig med förakt,

nästan äcklade

av mitt självcentrerade skrivande 

allt jag sätter ord på

blir till slut flagor av sot

malda till stoft mellan dina fingrar

att trotsa

jag trotsar dem som sa att jag skulle gå under

att jag inte skulle komma igen
jag sträckte mitt långfinger mot dem
och gapskrattade

jag trotsar dem som bedömde mig utifrån sina förutsättningar
ni som inte orkade, kunde, vågade
era förutsättningar, era ramar är inte mina ramar
mina ramar är enbart till för att töjas, för att sprängas

jag trotsade dem som såg på mig med avundsjuk blick
och vände sig bort för att inte dras med

er rädsla är inte min, era förbud är inte mina

i min värld är det tillåtet att

skratta högt med röda läppar,

säja ja till kärleken varje gång

låta varje månad bära sina utgifter

ta min hand så bildar vi en trotsig kedja av älskande individualister

stofil

visst var Du en gammal stofil
i mina och i mina klasskamraters ögon stod Du nog med en fot i graven
Du hade grå knäppkofta och tunt hår
och var ingen av de lärare man lyssnade på med respekt
inte som matteBengtson eller Palmstedt
nä Du fick inte vara med på de populära lärarnas fester

festerna som gjorde mig och AnnaKarin en 50-lapp rikare
eftersom vi fick sitta barnvakt hos de populära lärarna
men dit hörde inte Du
Du gick din egen väg och lite fick du mitt hjärta att smälta
för Du älskade Selma Lagerlöf
och kunde berätta om Gud så jag trodde Dig.

att smälta

du har fångat mitt hjärta
smält ner det med din värme
gjort det beroende av dig

nu blir du aldrig mera fri

att vakna

sakta öppnar jag ögonen

ännu har inte verkligheten hunnit i fatt mig

ännu får jag en stund av omedvetenhet

min kropp är loj efter nattens djupa sömn

mina lemmar avslappnade

jag vänder mig på sidan

känner hur du trevar efter mitt bröst

hur min lust vaknar

värmen från din kropp

strömmar in i mig, fyller varje por

hur ska jag kunna fortsätta leva utan din kärlek?

en sommardoft

en sommardoft har nauren själv skapat
ingen kan återskapa den
den är mustig av regnvåta granar
av mossa och nyslaget gräs
den doftar av jasminens vita blomblad
av vildrosens blyga blomma.

 

den tar vara på gryningens fukt

och

förvandlar den till en syremättad omfamning

att backa

ja jag backar
jag vill inte ta plats
vi går på din sanning
jag backar

jag backar in hörnet
där står jag och skäms
för att jag stod på mej
jag backar

nä så faen heller
jag vet ju att jag gör rätt
varför ska din sanning
din bild av verkligheten gälla

jag backar inte
jag vill få vara jag med min sanning

får du vara du med din sanning

en synvilla

först trodde jag att det var en synvilla
en stor brun påse utanför min dörr
ett skämt kanske,
en tom påse,
eller varför inte en bomb
kanske någon vill röja mig ur vägen?

nä inte heller
en blomma utan avsändare
vem skickar en sådan
en gerbera så fin och röd
vill någon säga förlåt?

inte kan man väl vara arg på någon som gjort sig sådant besvär?