förståelsens krokiga stig

söndag 31 juli 2011

moln

jag skulle vilja vara ett moln, sa du
ett stort vitt ulligt moln
som en rustning runt din hud
som det skydd du behöver
det som gör att du slipper känna, tänka, agera
som gör att jag tar allt ansvar för dig, sa du

10 kommentarer:

  1. jag tycker om hur "sa du" återkommer, en lugn stadig rytm. Och tvetydigheten, beskydd eller kontroll, vet inte riktigt, bra!

    SvaraRadera
  2. den andas både kärlek och risk för överbeskydd. Gillar den. Behovet man har att ibland kunna lägga allt åt sidan för att bara bli omhändertagen och att någon finns där för att erbjuda just det.

    SvaraRadera
  3. Ibland vore det skönt att bli omhändertagen

    SvaraRadera
  4. Finstämd och ur mitt perspektiv också lite hotfull, men alls inte banal. Gränsen mellan att kontrollera, omhulda och värna, är tunn som en spindeltråd. Cissi

    SvaraRadera
  5. Kontrollerande eller kärleksfull? Båda delarna tro? Gillar dubbeltydigheten i din text.

    SvaraRadera
  6. tvetydigt, bra, läsaren får tolka bäst den kan...

    SvaraRadera
  7. Jag förstår den inte riktigt. Tror jag. Det jag tänker på är den rustningen som "stora" personer bär på. Den som håller andra borta...
    Jag tycker om rytmen i den, och som någon annan skrev här att "sa du" kommer tillbaka.
    Kram
    Mika

    SvaraRadera