förståelsens krokiga stig

söndag 10 juli 2011

att vakna

sakta öppnar jag ögonen
ännu har inte verkligheten hunnit i fatt mig
ännu får jag en stund av omedvetenhet
min kropp är loj efter nattens djupa sömn
mina lemmar avslappnade
jag vänder mig på sidan
känner hur du trevar efter mitt bröst
hur min lust vaknar
värmen från din kropp
strömmar in i mig, fyller varje por
hur ska jag kunna fortsätta leva utan din kärlek?

6 kommentarer:

  1. Vackra du ger oss vackra ord :-D

    Kramar <3<3<3<3

    SvaraRadera
  2. Underbart skrivet om underbart uppvaknande.

    SvaraRadera
  3. Fin! Tycker om frasen:
    "värmen från din kropp
    strömmar in i mig, fyller varje por"

    Kram
    Mika

    SvaraRadera
  4. Mmmm..gillar...en sorgsen avslutning..att vakna kan innebära mycket...

    SvaraRadera
  5. Blir illa berörd av slutet. Jag som hoppats på äkta kärlek. Romantiker som jag är.
    Apropå min novell idag, så skriver jag ju efter filmen jag ser framför mig, och missar ibland detaljer som bara jag vet.
    Nej, hon skulle ta livet av honom för att bli fri, men jag antyder en annan sanning än den hon presenterar, och läsaren får själv döma om hon fick vad hon förtjänade.(Det var sömnmedel i kaffet, och han lade henne på en smal klippa, bunden och utan vatten och mat)
    Tack för din kommentar.
    Nu skall jag titta på film. Hoppas bara att jag inte somnar. Tihi...
    Kram

    SvaraRadera