surrogat

du blev ett surrogat för kärlek värme och drömmar
jag trodde du var ärlig
menade allvar
att du skulle stanna hos mig hela livet
att jag alltid kunde lita på dig

men när jag var som lyckligast
började du undvika mig
det gjorde ont varje gång vi träffades
jag grät, kände ensamheten riva i mig
kände hur du sakta drog dig tillbaka

jag ville ha mer men möttes av iskall ovilja
av hån och nedlåtenhet
snart fanns du inte längre för mig
du hade dragit vidare
till ett nytt kärlekstörstande offer.

att trängas

de trängs i min hjärna
de glada
de spralliga
de lessna
de undrande
de kloka
de som inte har förnuftet med sig,
de som bara kör på med ett brett leende
de misstänksamma, som förstår mer än de vill förstå

på natten väcker de mig
de krumelurar runt varann
slåss om min uppmärksamhet
ibland fyller dom mig med skratt
ibland klappar hjärtat
paniken sprider sig
ögon spärras upp

och
jag kan bara inte sova
för imorron går jorden under
jag blir vräkt
förlorar min häst
mina barns kärlek
jag får inget jobb

jag är den mest ensamma människa i hela världen.

att mingla

jag står med mitt glas
mitt i minglet
mitt i sorlet
aldrig har jag känt mig så ensam
mitt i leendena
mitt i kindpussarna

vem ser mig

vem bryr sig

det ekar så kallt mellan väggarna

isen klirrar i konversationer

skarpa som knivar

där står jag med mitt glas

mitt i minglet

mitt i sorlet

att se

du litade aldrig på det du såg
du trodde du var paranoid
ovanligt missunnsam
du kände
människors blinda reaktioner                                  
men vågade inte se
nu är du och själens ögon ett
du ser vem som är din vän

regera

å du ska vara regent

jag trodde det betydde något

att man var en förebild

att man ansträngde sig

att man hade medkänsla

men du sårar

du klantar till det

du gör mänskliga fel hela tiden

du har inte förstått

en stormakt

jag vet med mig
att ordet stormakt inte tolkas rätt
men jag är så fylld av den fries förtryck
av den ofria
att jag bestämmer min egen tolkning

att behöva vård och inte vilja ta emot
innebär
att du straffas
du döms till vård
hör ni vad jag säjer
du döms till vård

nej fel!
du döms till inlåsning i första hand
vård i mån av personalens tid
och kommunens ekonomi
men som sagt
inlåsning döms du till i första hand

så ser det ut i den kommunala stormakten

att vara belåten

du känner dig så belåten
tror att du lurat dem
att du ska få ha ditt liv ifred
din frihet, din glädje
men icke
en vacker dag knackar de på dörren,
knackar på din själ
tar din glädje ifrån dig
din stolthet trampar de på
det som är viktigt för dig
har ingen betydelse för dem

bara pengar räknas

en gräns

gång på gång är min gräns nådd
tror jag
gång på gång
dras mattan undan för mina fötter
jag kravlar mig upp
borstar av mig
och rättar till mattan
gång på gång
blir jag sviken
gråter en skvätt
förbannar den som svek mig
och ger mig in i leken igen
gång på gång

kommer mina drömmar på skam

likt ballonger far dom upp mot himlen
och
spricker
jag blåser upp nya
och
gläds åt deras färggladhet

att minnas

jag står och tittar ut igenom fönstret
hör damernas ljusa röster
de firar Elsy 94
mamma och de andra damerna
en herre finns med vid bordet
mamma kommer aldrig mer att minnas
att jag är hennes dotter
jag kommer aldrig mer
att kunna ringa
och berätta
aldrig mer vara den som får tröst
som får råd
nu är det jag som tar emot samtal
om stort och smått
tröstar, peppar, älskar
nu är det jag som minns födelsedagar
som köper presenter och julklappar

nu är det bara jag kvar snart
som minns...

fordon

mina tankar går osökt till Sixten
min blå Passat -94
56 000 mil, minst,
fortfarande ganska bensinsnål
rostig
slitstark
tålig och lojal
startar alltid
blir varm och go
tycker det är lika roligt som jag
att raca förbi vackrare och dyrare kollegor
inte välskött
men djupt och innerligt älskad
många minnen har vi tillsammans
resor till Skåne i vacker höstsol
stopp med hästtransport i uppförsbacke
utflykt utan mål en ljus vårkväll
flyttat möbler hit och dit
kört barnbarn
gett mig frihet och oberoende

jag kommer aldrig att glömma min Sixten

behaga

hennes stora och slutliga uppdrag

var att behaga Honom

tyst satt hon vid hans fötter

en tung hand böjde hennes nacke

kort kjol

röda läppar

djup urringning
för att behaga

hjärnan blank som en skogstjärn om sommarnatten

inte en egen tanke fick komma till tals

hon hade glömt

hur det var innan

när skrattet fanns bakom hörnet

och hennes själ var fylld av skimrande såpbubblor

nu var det svart, sönderbränt, söndertrampat

ett hösttecken

klänningarna hängde slokande på garderobsdörren
drömmen om att få komma ut och bedåra världen
hade slocknat
lukten som kom av att inte varit använd
den lite söta, fadda dammiga doften
kändes om man borrar in näsan

den bruna fina som hon köpt
i Bulgarien
har fått små hål och en stor fläck
på framsidan
den blommiga lite sladdriga
inköpt på rea för många är sedan
kom aldrig längre än till tvättstugan och soprummet

när den för länge sedan syddes i Japan
och man sa att den skulle få komma till Sverige
hade den haft högtflygande planer
kanske tillsammans med en stor hatt, högklackade sandaletter
 få bevista barndop
och bröllop
men inte heller i år gick drömmen i uppfyllelse
kanske nästa år...

den svartvita blommiga
med rynkor och spets
hade i alla fall fått följa med ut på landet
varit med när det grillades lax och åts nypotatis
hon berättade med hög självsäker röst
om bjudningar hon varit på
men sömmarna hade börjar gå upp
hon såg inte lika fräsch ut

kanske var detta hennes sista sommar
innan soprummet väntade oxå på henne

deras människa stod och tittade på dem
även hon kände av den annalkande hösten
drömmar som inte blev mer än drömmar
förväntningar som grusades
även i hennes liv hade nedräkningen börjat
hon skulle väl inte avsluta sina dagar i ett soprum
i alla fall inte för avlagda kläder och matrester
men kanske kunde hon se ett mänskligt soprum framför sig