sortera

passionerade minnen
de röda gula orange
fulla av energi, vilja, skönhet
virvlande känslor
blodfyllda minnen
lustfyllda minnen
ärr som ibland stannat kvar


lugna naturminnen
de blåa, gröna, lila
den spelande lilla bäcken
pilen som droppar sina blad i det strida vattnet
stranden där två vatten slår ihop
berget där jag sett ut över havet
stugan i skogen där friden råder

hatfyllda minnen
de vitglödgade
minnen som aldrig försvinner
reser en mur omkring mig
skyddar mig mot ondska
men skär som en kniv i mitt hjärta
trots att åren går

sorgsna minnen
de bottenlöst svarta,
de grå, de bruna
inte så många bottenlösa
i många finns en glimt av något glittrande vackert
något som för vidare
som bryter in i en förstenad själ

förolämpning

förolämpningarna möttes som pingpongbollar i luften
fram och tillbaka i hög fart kastades elakheterna
saliven stänkte
och
ögonen kastade dödande blixtar
kropparna var beredda på strid
ett otidsenligt gammaldags slagsmål
nypa sparka spotta
två kvinnor i övre medelåldern

som var oense om tvättstugans rätt till sina dammtussar

tristess

infektionsfärgade gula skavda väggar
soffan som är fläckig av urin och mat
sliten vaxduk
rökur med 20 års tjära på väggar o i ventil
kvar trots att man inte får röka där längre
buren med den fasta bänken
fimparna på cementgolvet
gunnebostängsel att stirra ut genom
då man girigt suger på cigaretten
grågröna overaller
ögon som sett för mycket
gråa plast tallrikar
färgglada plastmuggar inköpta på IKEA
låsta dörrar
varje dag den andra lik...

ett tilltag

men herregud, vad skulle jag göra, sa jag
jag hoppades ju att ungen skulle vara lik mig
så du inget skulle se
det var ju ett misstag
du minns,
den där gången då jag gick hemifrån
mitt i natten
när månen var full
och
jag hade PMS
när jag var så arg att det rök ur öronen
sa jag
och tittade intensivt in i hans blå
du förstår, sa jag, att man kan ju bli förklarad ansvarsfri i det läget
jag minns ju inte riktigt
men jag tror jag hoppade på en buss
en sådan där lila och åkte med till ändhållplatsen
han var ung och vacker med varma händer ochruna ögon
ja
det ena gav det andra....
det kan du väl förstå
men är han inte väldigt söt ändå...?

befria

du är så befriande
i din värld finns inga onödiga prylar
i din värld är färger
mystik, magi
det som räknas
energier
känslor
kommunikativa relationer
du har befriat min kreativitet

den som vill skapa
bli skapad
finnas till i mig
i förhållande till dig

närma sig

solen gnistrade i hennes korta päls
musklerna spelade
då hon sakta närmade sig
näbbmusen
som ännu inte upptäckt henne
ett graciöst hopp
och
hon satte klorna i den
musen stelnade till av skräck
försökte fly
men kände något vasst
borra sig in i ryggen
den krafsade förtvivlat i jorden
kände hur greppet lossade

och

tog några vinglande steg

genast var den vassa klon där igen och slog till

varje gång musen rörde sig

blev den stoppad

sakta rann kraften ut ur den

långsamt gav den upp hoppet

när bytet inte längre rörde sig

gick katten uttråkad därifrån

att lyfta

lätt som ett fjäderdun
seglade jag omkring
totalt tyngdlös
i harmoni med världsalltet

du hade lyft mig
skyddat mig

som en fågelunge
boade jag in mig
i din stora varma hand

högt uppe
bland de ulliga vita molnen
fann jag frid

representerar

jag är inte en av dem
kunde ha blivit
men klarade mig
genom att möta dem varje dag
kunde jag hantera min egen ångest
jag vill föra deras talan
de som ingen lyssnar på
de som inte anses värdefulla.
jag vill representera dem
få fullmakt att föra deras talan
att få förklara att det är inte
på grund av lättja, dålig karaktär eller personlighetsstörning
som de sitter här
jag vill ställa mig upp, skrika högt
ta inte bort det enda som hjälper
utan att ge dem hopp
hopp om ett annat liv där de kan representera sig själva

att beställa

"Jag har inte beställt det här" sa du och rynkade på näsan
och
som vanligt fick jag stå där med skägget i brevlådan
och
klä skott för dina uttalanden, jag menar,
herregud,
man kan inte beställa ett barn
man får ta det som det kommer
gilla läget, så att säga
men du insisterar
det är inte det barn du beställt.
Barnmorskan tittar konfunderat,
först på dig sedan på mig
Jag plockar noppor på landstingsfilten
och
försöker se ut som jag inte är inblandad,
att jag ligger inne för blidtarmsoperation
och inte för barnafödande.
Men så klart då skulle jag ju inte ligga på BB,
med en liten plastsäng bredvid mig,
så det är ju ingen som går på.
Jag kryper ner under filten,
kniper ihop ögonen och hoppas
att världen ska stanna och ändra riktning,
så ingen ser att det faktiskt inte är
det barn som du beställt.

är för bra

mitt katastroftänkande leder med jämna mellanrum till
att jag blir paniskt rädd för vad som nu ska gå åt helvete
eftersom allt var så bra
kanske skapar jag genom detta tänkande många av mina dalar

det man klara sig utan

det man klarar sig utan
är det mesta
bara man är varm om fötterna
mätt i magen
och
torr bakom öronen

komma tillbaka

jag vet inte om jag klarar det den här gången
att komma tillbaka
när jag fick veta sjönk jag ner i den svartaste sörjan
dit jag lovat mig själv att aldrig återvända
men då trodde jag inte
var säker på att jag inte
skulle få vara med om det jag nu befinner mig i

jag vet inte om jag orkar att komma tillbaka
att än en gång ta mig upp
denna gång ur något så mycket värre
ur vetskapen om någon annans lidande
någon annans skräck

jag vet inte om jag kommer tillbaka
jag börjar trots allt tro att jag gör det
sorgen, den grå dimman är inte lika tät längre
ibland glimtar solen till
korta stunder vinner värmen och hoppet

kanske tar längre tid den här gången
längre tid för att sorgen är någon annans
någon jag vill skydda till varje pris
så som en mor alltid vill skydda sitt barn

kanske kommer jag tillbaka
jag kommer nog tillbaka
men inte som innan

       

efterskalv

hans händer och tunga hetsade
och manade på kroppen
bröstvårtorna kröp ihop och reste sig
de sökte hans hårda fingrar
drog häftigt efter andan och gnydde
ljumskarna bad skötet att öppna sig
att ta emot hans hårda kön
hela kroppen brann av åtrå,

då vulkanutbrottet kom

kroppsvätskor flödade

andningen var häftig

 

ännu var kroppen fånge i orgasmens efterskalv