förståelsens krokiga stig

lördag 5 november 2011

är för bra

mitt katastroftänkande leder med jämna mellanrum till
att jag blir paniskt rädd för vad som nu ska gå åt helvete
eftersom allt var så bra
kanske skapar jag genom detta tänkande många av mina dalar

12 kommentarer:

  1. Mästaren av mörka moln (dvs min far) lärde mig att minnas att solen skiner ovan dem ;-)

    Du är en vis kvinna!

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Intressant text. Det tål att tänka på.

    SvaraRadera
  3. Jag brukar göra tvärtom, men när jag var gravid var jag värsta domedagsprofeten och bara väntade på missfallet som alltid kom.
    När det äntligen gick bra kunde jag ändå inte slappna av en enda sekund, och började varje morgon med att leta blod i trosorna.
    idag är jag mitt vanliga solskensjag och ser något positivt i det mesta. Livet har ju burit mig igenom två nästan-död scenarion och på något vis tror jag att lyckan står mig bi i det mesta.

    SvaraRadera
  4. Jag försöker att inte tänka på det. Men ibland kommer de över en. Orostankarna. Då gäller det att sluta tänka och aktivera hjärnan med något annat. :o)

    SvaraRadera
  5. Hmm..sensmoral: Du ska inte ha det för bra, då kan du straffas med en katastrof! Skämt åsido, jag tror att det är ganska vanligt att man känner så. Men sanningen är ju att katastrofer kommer ändå, eller kommer inte alls! :) Jag känner igen tankarna. Bra formulerat.

    SvaraRadera
  6. håller med Kalle.

    Tänk på att det finns människor som bara lever varken glad eller ledsen.
    Är helt övertygad om att skönare,härligare och framförallt intressantare att verkligen känna.

    bra

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet om tankar som jag också känner igen.

    SvaraRadera
  8. Jag känner också igen tankarna. Jag blir arg på mig själv men kan inte låta bli.

    SvaraRadera
  9. Lite av hönan eller ägget där. Paniskt rädd låter ju inte heller som en vidare kul gäst...

    SvaraRadera
  10. Och inte nog med att man oroar sig för nästa nedgång. När den väl kommer så känns den ju värre om man har en riktigt bra period som referenspunkt. Helt går det nog inte att komma bort från det där tänket, men det går att komma långt genom att medvetet jobba med att tillåta sig att må bra.

    SvaraRadera