att komma tillbaka
när jag fick veta sjönk jag ner i den svartaste sörjan
dit jag lovat mig själv att aldrig återvända
men då trodde jag inte
var säker på att jag inte
skulle få vara med om det jag nu befinner mig i
jag vet inte om jag orkar att komma tillbaka
att än en gång ta mig upp
denna gång ur något så mycket värre
ur vetskapen om någon annans lidande
någon annans skräck
jag vet inte om jag kommer tillbaka
jag börjar trots allt tro att jag gör det
sorgen, den grå dimman är inte lika tät längre
ibland glimtar solen till
korta stunder vinner värmen och hoppet
kanske tar längre tid den här gången
längre tid för att sorgen är någon annans
någon jag vill skydda till varje pris
så som en mor alltid vill skydda sitt barn
kanske kommer jag tillbaka
jag kommer nog tillbaka
men inte som innan
Du kommer tillbaka tänker jag.
SvaraRaderaunderfundig text och jag förstår precis
SvaraRaderaBra text, stark.
SvaraRaderaStarkt. Ger en känsla av igenkänning i mej. Och hopp. Trots allt.
SvaraRaderaEn riktig pärla. Stark och igenkännbar för många
SvaraRaderaAllting kommer igen, och igen - totally the same but completely different... Starkt, som sagt.
SvaraRadera