gråten sitter som en varböld i halsen
smärtan är obeskrivlig
fysiskt obefintlig
var är kniven som kan lindra
en ny djupdykning ner i mörkret
aldrig går de att förhindra
bara djupare och djupare ner i det svarta hålet
hela kroppen som en spänd sträng
brister den kommer gråten att forsa
kniven kommer att skära djupa sår i mina armar
när jag kan ta emot min sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar