jag utanför...ni innanför

http://www.flickr.com/photos/fotolamancha/10992411744/sizes/z/in/photostream/

jag utanför
ni innanför
ni är två
känner varandras minnen
skrattar åt samma skämt
"kommer du ihåg"
"minns du?"
jag utanför
ni innanför
gemenskap inte för mig
omsorg inte för mitt hjärta
oväntad kyss
hand som kramar
ögon som ler
inte för mig
tårar kommer
utanför den stängda porten ännu en dag

lös

vi ska ha en lös förbindelse, sa du,

jag log, nickade lite lätt,

kände hur mellangärdet drog ihop sig

ett toabesök var nära förestående...

blå

kyla som en mur
snöskiftningar i isblått,
koboltblått, stålblått
vårskymningen ligger på lur
ett stråk av blå skiftningar

doft

ett stråk
av förbjuden doft;
förbjuden kärlek
parfymen
borde tillhört
den du lovat älska
i lust o nöd

tårar av skam
eller
av tacksamhet
på älskarinnans kind

gömställe 2001

gömmer mej
kurar ihop
under filten
en varm livmoder
blod färgat av ljuset
vill inte
orkar inte
se livet i ögonen
skammen
rädslan
himlaögon ser ner på min hopkurade gestalt
utan värma, utan förståelse
ett känslokallt betraktande

längtan

http://www.flickr.com/photos/kodomut/11017094696/sizes/z/in/photostream/


la just ner mobilen
efter att ha gratulerat min mamma
hon fyller 93
hon minns mig inte längre
har ingen aning om vem jag är
jag berättar att jag skickat blommor
att det kommer tårta till eftermiddagskaffet
till henne
och
till hennes grannar
och
till personalen
jag gråter
jag saknar den mamma
jag aldrig lärde känna
som nu står mitt hjärta närmare
än hon någonsin gjort
jag är ingen liten flicka  längre
är själv både mamma och mormor/farmor
men någon gång kommer fortfarande
längtan efter den mamma jag aldrig riktigt lärde känna

livet-en godispåse där någon annan valt innehållet

det röda gele´hjärtat
slog skälvande försiktiga slag
hallontopparna höll andan
hopp väcktes
en friare tid
där tankar andas
händer skapar
fingrar berör
en friare tid
där fötter vandrade på otrampade stigar

genom nerisad ruta
såg jag liv värt att levas


http://www.flickr.com/photos/rvp-cw/10974546815/

märken

dessa mina märken ska du bära med stolthet
de visar min omtanke, min kärlek till dig
sa du...

oktoberdimma

 http://www.flickr.com/photos/cosmosfan/10912556355/sizes/z/in/photostream/ 


oktober dimma
frostig
tystnad skär
genom
tidig morgon
tjärnen minns
sammetslen augustinatt
naturen sprakar glöder
just innan vintervila
solen står snett

lucka

hela tiden hittade han luckor
till slut spräckte han drömmen
om VM i Brasilien

likriktning à 2013

jag försökte verkligen passa in
ville inte väcka uppmärksamhet
visst kände jag att jag inte riktigt var som andra
men jag ville så gärna...
jag försökte säja kloka saker på jobbet
läsa de rätta böckerna
gå på teater, bio och utställningar
nicka och le, som om jag förstod
jag köpte en liten bil
planterade tomatplantor på balkongen
och
öppnade till och med ett konto på facebook
inget hjälpte
jag passade verkligen inte in



http://www.flickr.com/photos/antjeverena/10866880575/sizes/z/in/photostream/

återblick

ensamhet, extra hud
minns åren
många nu
barnet ensam i spiltan
tonåringen med sin bok
studenten med sin flaska
en förvirrad själ
den vuxna kvinnan
såg hur andra gjorde
ingen lärde känna
ingen utom barnen
gav hennes liv en mening
barnen växte upp
ensamheten sköljde över
sveken, elakheterna
en mur byggdes
en mur som aldrig helt kan raseras

fler barndomsminnen

rak, brak
vi ska rimma
bänken har ett lock
öppnar man
ligger
pennorna i rad
linjalen i givakt
böckernas kläder kantstötta
orgelns pedal knarrar
"morgon mellan fjällen"
doft av torr krita
fröken; min idol

en barndom

http://www.alotofphotos.com.



drömmer mig bort
bort till längesedan
till
immiga fönster
vadd emellan med döda flugor
doft av stekfläsk
stövlar med ingrodd koskit
mormor vid vedspisen
kokkaffe på fat
knarrig utdragssoffa
hästen spänd för hölass
galopperande kvigor
sömniga idisslande kossor
kalvens rosa tungspets
vaddtäcke
knölig halmmadrass
till
det som blev min barndom

höst möter vinter

eldsflammor i höstens färger

orangeröd filt om bara axlar

mun carmosinröd

bröstvårtor likaså

flammor leker

över pulserande bronshud

blod söker våta gömslen

tömmer hjärna 

fyller hjärta

skuggor

man i vinternyanser

onödigt

onödigt att sätta ord på
visste ju redan
onödigt att störa
ville inte se
onödigt att tvinga mig
att höra
att förstå
onödigt att slå sönder min lilla värld av lycka

nej vill inte

nej

vill inte

löftet till dottern

hästar

lugn

doft av nyplöjd mylla

våta löv

tystnad

sus från hundraåriga granar

uvens ensamma rop

tjärnens mörka hemlighet



nej

vill inte

vill inte ha misslyckats

misslyckats så totalt

skammen

sorgen

bo i stans getto

ljud

avgaser

skrik

människor

människor som invaderar

människor som stör

nej

vill inte





http://www.flickr.com/photos/24917258@N05/10630976393/sizes/m/in/photostream/

1959 eller vilket annat år som helst under min barndom

sitter i baksätet
på en VW, ljusblå
två nackar
tystnad tynger
ensam
alltid ensam
strumpor kliar
klänning stretar
håret lockat
rosetten slokar

tappa

när jag äntligen kunde
fanns inte lust
grått skimmer
svarta slöjor
oro, tomhet, sorg
väggarna kröp inpå
luften tunn att andas
strupen torr;
rädsla för...vad
höll mig i sitt grepp
så lätt att tappa taget
när händer ännu är svaga

strid

jag strider för min rätt;

min rätt att vara jag

att vara den kvinnan jag är

hon som vägrar facebook

älskar sina barnbarn

och
njuter av beröring
den kvinna som aldrig står emot en frestelse
ler i mjugg åt förnuftet
och tror att hon nyss fyllt 45
hon, som själv vill planera sin tid
och
få respekten för den hon är
den kvinnan strider jag för att få vara.

moln

hotande ovädersmoln
färgsprakande moln i solnedgång
små lätta moln ser jag på min himmel...
cumulusmoln
regntunga skyar
vita små ulliga molntussar
lågt flygande moln
högt flygande moln
åskmoln
moln, moln, moln
spå väder
fantisera om
följa dess väg
huka under
le och välkomna

garn

garnet jag fått är till låns
jag ska sticka något vackert
att värma mig med
färger sprungna ur moder Jord
från lava, löv, svamp, rötter
påminner om kvinnlig kraft
jordbunden själ
varma som kroppars lust

driva

viljan till ett bra liv
ett gott liv
driver mig
lusten att få älska
att få njuta
se solen
disig genom morgondimman
känna styrkan återvända
huden vibrera
av nyfikenhet
av lust
längtan driver mig dit

Första gången jag är publicerad på riktigt så att säja......

"Äntligen är Ordvindar klar!

På bokmässan i Göteborg 26-29 september 2013

presenterar vi poesiantologin som också du har bidragit till.

Varmt välkommen till vår monter D04:11"

...så har ni vägarna förbi...kan ni ju kolla in i monter D04:11...

tänkte bara berätta...

...om någon händelsevis undrar vart jag tagit vägen, så håller jag på att flytta efter att äntligen blivit av med kronofogden. All min kraft går åt till det dagliga, hantera strul i vardagen och passa ihop tider för diverse flyttbestyr.

Jag återkommer, börjar på ett nytt oskrivet blad med ny utsikt från fönstret!

slå in

drömma mig till en verklighet
blunda hårt, önska
sagans fantasi ska slå in
gnider min lampa
släpper ut anden
tre önskningar är mina
hoppas jag
blundar hårt
drömmer om en annan verklighet

tidens påverkan

tiden ska stå still
tiden ska gå fort
jag lever för stunden
ett andetag i sänder

mellan
frustration
och
harmoni

mellan
förväntan
och
likgiltighet

ett andetag i sänder

gissning

du säger sällan något
din blick är desto mer talande
den följer mig
outgrundlig, blank
en bottenlös tjärn

skal

när Gud skapade skalet
tror jag Han tänkte på dig
dock glömde Han -
det bör finnas något innanför skalet

hyra

jag hyrde ett liv
betalade med min frihet
inredde med färger jag aldrig tyckt om
såg ut genom fönster av pansarglas
och
låste med nycklar av järn
jag vill inte se att det bara var till låns
tryggheten var en fiktion
lyckan en fantasi
jag betalade med min själ
för ett liv som inte var mitt

blomma

hon lyser
tar plats
trots att ingen vill ha henne
de starkaste
överlevarna
får hennes namn
hon är vacker och ful
i samma skepnad
en förebild i sin enkelhet
maskros heter hon

befria

jag befriade mig från den
som fanns
i andras ögon
henne befriade jag mig från
du hjälpte mig
med det du såg
det som var den du ville se
och
som var jag i dina ögon
kanske fanns jag innan du såg mig

fortsättningen...

doften försvann
ersattes av unkna pustar
av upplösta stjälkar
löftet blev en tårdränkt kudde
klänningen packades ner
tillsammans med höga smala klackar
hoppet dog återigen

nästa vår blommar nya liljekonvaljer
benen blir bruna
och en längtan väcks

liljekonvalj

minns du;
minns du den gången;
den gången vi bestämt träff
vid den nedlagda bensinmacken
du blinkade med ljuset
när jag svängde in
mina ben var bruna
sandalerna vita remmar med smala höga klackar
klänningen hänger kvar i min garderob
den hade röda och gula blommor
vi åkte en tur i skogen
letade upp en solig glänta
med barrdoft
minns du laxen
laxen på plankan
jag fick ett glas vin
jag var lycklig
du var lyckliga
det var vi igen
bara vi
jag plockade liljekonvalj på vägen hem
i höga smala klackar vinglade jag in i skogen
på vägen hem
plockade doftande liljekonvalj
de höll sig länge
fyllde sovrummet
med ett löfte

fågelsång

honan sjunger skönt
lockar hanen med sin lust
fågelsång i maj
i boet hungriga små
långt från hunger och kyla

kritisera

de sista åren gjorde du inte annat än kritiserade mig
det var som att leva i ett grått töcken med vita blixtar
det fanns ingen glädje
bara ett evigt nötande om alla mina karaktärsfel
att någon kunde vara så elak
så egoistisk
så feg
och snål som jag








varför gjorde jag dig inte till viljes och gav upp

klätterväxt

hon var som en klätterväxt
han fick ingen ro
kunde knappast andas
än mindre äta,
sova

överallt fanns hon
med sina krav
sina behov
sitt smicker
och
sin närvaro

hjärtskärande tanka

hjärtskärande pip
svalunge puttats ur bo
kattens tunga syns
när han beredd till rovjakt
naglar fast med vassa klor

färgsprakande

blicken mot ljuset
våren kom som ett löfte
grön sprakar lövskog
vid gullviveäng
fåglarna sjunger skalor

värdighet

fogden knackar på din dörr
vänner försvinner
adressen blir en annan
bilen säljs på exekutiv auktion
skammen glöder på din kind
ryggen hukar
blicken läser gatstenarnas mönster
misstro
huvudskakningar
nej, tyvärr vi kan inte hjälpa dig
värdigheten är långt borta

den ultimata närheten

närheten var  bedövande
den var inte enbart kroppslig
den var ett påtagligt fenomen
emellan dem

farväl...

till det som inte längre är
det som betydde allt
men nu intet
farväl

en vän

alltid önskat en vän,
aldrig funnit
en vän är för mig en vän
synlig för mig i min vilsenhet
jag som inte vet hur man gör
hur gör man om man vill få en vän
om man vill skratta tillsammans
våga lita på
hur gör man då
om man vill ha en vän

Till er!

förlåt mina svek
jag blundade
för er
smärta,
förvirring,
vanmakt
fasaden fick härska,
på omtankens bekostnad
förlåt mej
för lögnerna,
kränkningarna
de hårda orden
jag vet
min skuld
mina tillkortakommanden
min feghet

FÖRLÅT

svek

vi var lika
ville samma sak
förändra världen
bli oövervinnliga
de två musketörerna
du visste
du kunde
du var centrum
mitt nej kunde du inte hantera

elakartad

den var elakartad
du skulle inte överleva
15 år
mitt i din blomning
håret tappade sin lyster
hyn sin rodnad
ögonglittret försvann
du var bara femton år
hade hela livet framför dig

melankoli

melankolin som ett stråk,
grått, svart, tungt,
genom dagen
den dag som är
jag ser dem
ångest för livet de inte levt
hukar för bitterheten
missunnsamheten
i skuggan av de
som saknar förmåga
att leva

älskad

från ett fruset hjärta kom sorg
mitt självförakt var förödande
med kärleken till mig själv
växte kärleken till er
solljuset tinade upp
ett fruset hjärta
värme omtanke kärlek
blev vägledande
älskade barn