det var som att leva i ett grått töcken med vita blixtar
det fanns ingen glädje
bara ett evigt nötande om alla mina karaktärsfel
att någon kunde vara så elak
så egoistisk
så feg
och snål som jag
varför gjorde jag dig inte till viljes och gav upp
förståelsens krokiga stig
fredag 24 maj 2013
kritisera
de sista åren gjorde du inte annat än kritiserade mig
det var som att leva i ett grått töcken med vita blixtar
det fanns ingen glädje
bara ett evigt nötande om alla mina karaktärsfel
att någon kunde vara så elak
så egoistisk
så feg
och snål som jag
varför gjorde jag dig inte till viljes och gav upp
det var som att leva i ett grått töcken med vita blixtar
det fanns ingen glädje
bara ett evigt nötande om alla mina karaktärsfel
att någon kunde vara så elak
så egoistisk
så feg
och snål som jag
varför gjorde jag dig inte till viljes och gav upp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej :) Tack för att du såg att jag börjat skriva lite igen. Jag har saknat.
SvaraRaderaDu fick in både kritiken och självkritiken här. Det tyckte jag om!
Hoppas "gav upp" betyder "bröt upp"
SvaraRaderaFör att bortom det förtryckta livet finns ett spirande nytt liv.
SvaraRaderaBra skrivet. Gillar speciellt grått töcken med vita blixtar.
SvaraRaderaTänker samma som Maria.
SvaraRaderaJa, bättre fly än illa fäkta. (Lätt sagt, men...)
SvaraRaderaPsykisk misshandel, ser jag. Starkt att inte ge upp.
SvaraRadera