Ingen ser ut på det vackra vinterlandskapet, snön som lyser så vitt att ögonen tåras, rimfrosten, som klär de kala grenarna i festskrud...ingen ser, ingen mer än jag. Ingen ser rådjuren, som står i halvmeterhög snö och gräver efter föda. Ingen ser gruppen med islandshästar, som töltar förbi blåsande vit rök ur mulen och med glada människor på sina ryggar. Den lilla fina bykyrkan, den vackra gamla stationsbyggnaden, den stolta men vanskötta herrgården... ingen ser, ingen mer än jag. Alla upptagna med något som inte är här, som inte är nu, som inte är i denna stunden.
Gillar. Bra.
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderavår nutidsbild
Du och förhoppningsvis lokföraren. Det blev en sån häftig tanke av det. Vackert, nostalgiskt och ja, sånt här gillar jag!
SvaraRaderaEn vacker sorglig text som berör den moderna tiden. Jag brukar också reflektera över det när jag reser med tåg. Då är jag som du. Jag vill inte missa något intressant utanför fönstret. Men tågen går mycket fortare än förr. Det är svårare att dröja kvar i detaljer.
SvaraRaderaMycket bra skrivit.
Kram Bosse