vidgade

När jag var 19 vidgade jag mina vyer
från småskuren medelklasstillvaro
till socialismens högborg,
socialhögskolan,
med rädd blick och palestinasjalen fladdrande
protesterade jag för FNL och mot U-68
jag drack rödvin, nickade med,
åkte hem, sökte svaren
fantiserade om ömhet och bekräftelse
i männens blick

från en grubblande tonåring
utvecklades jag via vidgade vyer
till en obekväm ung vuxen
en osäker mamma och hustru
och slutligen
till den jag var menad att vara