Livet har emellanåt varit tufft, men tack vare det, så har jag varit tvungen att omvärdera mycket, och är på väg att skapa mej ett liv jag känner mig tillfreds och harmonisk med. Det är en krokig och ibland väldigt stenig väg, men ack så vackra omgivningar.
torsdag 7 december 2017
vidgade
När jag var 19 vidgade jag mina vyer
från småskuren medelklasstillvaro
till socialismens högborg,
socialhögskolan,
med rädd blick och palestinasjalen fladdrande
protesterade jag för FNL och mot U-68
jag drack rödvin, nickade med,
åkte hem, sökte svaren
fantiserade om ömhet och bekräftelse
i männens blick
från en grubblande tonåring
utvecklades jag via vidgade vyer
till en obekväm ung vuxen
en osäker mamma och hustru
och slutligen
till den jag var menad att vara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känns skönt att jaget hittade sig själv till slut :-)
SvaraRaderaKänner igen mig i mycket av det du beskriver. Det tog tid att bli den man vill vara. Många år.
SvaraRadera