Hon tyckte inte om hans hårda obevekliga händer, hans kalla isblå blick. Hon tyckte inte om hans röst, hans krävande läppar, hans stora fötter. Inget tyckte hon om...hur hade hon kunnat böja sig för föräldrarnas önskan? Det var ju sitt liv hon satte på spel, sina drömmar, sina förmågor.
Hon hade drömt om spirituella samtal, långa lata kvällar i goda vänners samvaro, en älskares mjuka händer och läppar. Hon hade drömt om att få utbilda sig, hon hade ofta fått höra att hon var intelligent för att vara en flicka, och ändå utsatte de henne för detta. Om hon bara sagt nej, nej, NEJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar