Hon väntade på ett svar... han hade lovat lägga en vit sten på grindstolpen under nästa fullmåne.
Hon hade packat en liten ränsel med det som skulle behövas inför barnets ankomst. Han hade en stor gård uppe i Dalarna, och där fanns det mest nödvändiga, som linne, kjortlar och benkläder. Han hade beskrivit allt det fina som väntade henne. Hon skulle få bli husmor på en stor välmående gård, hon skulle ha pigor och drängar, regera över en vacker mansbyggnad med stora salar, vackra bonader och massor av silver, sist med inte minst skulle hon ha en man som älskade henne. Allt detta fyllde henne med glädje, med en djärvhet hon inte tidigare känt.
Men fullmånen kom och gick, hennes mage växte, men inget vit sten syntes till...
Berörande och spännande.
SvaraRaderaVilken stark text! Bra!
SvaraRaderaVackert och spännande.
SvaraRadera