Hämtade

När de hämtade doktorn var det alldeles för sent, allt blod hade runnit ur henne för längesedan. Maken och Gudsmannen hade bett böner, gjort handpåläggningar, besvurit henne att vakna allt medan blodet rann ur henne.
Värkarna hade börjat tidigt på morgonen, hon hade ett inte gjort något för att stoppa dem. Istället hade hon farit runt som ett yrväder, piskat mattor, knäskurat salens golv, bitit ihop, så ingen skulle förstå. Kyrkoherden hade glatt sig år den lille arvingen, föräldrarna hade börjat sticka sockor och tälja barkbåtar, pigorna hade lett i mjugg. Men bara hon visste hur det var ställt, att sonen inte skulle ha kyrkoherdens blåa ögon.