förståelsens krokiga stig

torsdag 18 februari 2010

Inlåst

inlåst i mitt mörker, i mitt självförakt
inlåst i de negativa förväntningarnas bur
inlåst i en offerroll där alla ser och skänker medlidande men inte styrka
inlåst i den eviga botgörarens mörka källare
där alla måste tillfredsställas för min sinnesros skull

kanske jag denna gång hittat nyckeln
kanske jag denna gång gjort mig fri från bojor och kedjor
kanske jag denna gång får stanna i  ljuset

4 kommentarer:

  1. ... kanske är det lika svårt att nå igenom/släppas igenom nyckelhålet med styrka, som att själv hitta nyckeln och komma ut... Kanske är man ibland så instängd i sin egen negativitet att man bara klarar av att tolka medlidsamheten.. funderade.. efter att först varit arg på alla tycka-synd-om:are som man kanske upplever redan har gett upp om en...
    Usch, svårforcerad instängdhet.

    SvaraRadera
  2. Någon som kan se och formulera sin belägenhet som din huvudperson kan, har tagit många kliv mot friheten.

    SvaraRadera
  3. "kanske jag denna gång får stanna i ljuset" - FINT!

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera