förståelsens krokiga stig

onsdag 9 februari 2011

solskenshistoria

ungefär halva mitt liv har en hård näve varit knuten i mitt mellangärde
en förmiddag med en kopp kaffe och solens varma strålar på furubordet släppte den sitt tag
det var en sådan otrolig skillnad
men inte långt efter
hamnade en hård verbal näve på min kind, den gjorde allt för att få mig att sänka blicken
inte innan två tredje delar av livet gått föll den ner från sin hotande position
nu lever jag i min egen varma famn

6 kommentarer:

  1. Sänder en liten kram iaf, bara som en gardering:)

    SvaraRadera
  2. Vissa når aldrig dit! Kram från mig med!

    Jag fick kalendern för läääänge sedan. Stöt på.

    SvaraRadera
  3. Varm kram till dig för din styrka

    SvaraRadera
  4. Innerligt Starkt! Kram här med.

    SvaraRadera
  5. Oh fint Ingbritt! Kramar från Ethel

    SvaraRadera
  6. Härligt! Jag vet hur det känns att komma från mörker till ljus :-D

    Kramar från mig <3<3<3

    PS! Jag har blivit följare av din häst-blogg... DS!

    SvaraRadera