förståelsens krokiga stig

torsdag 3 mars 2011

försöka

jag försökte verkligen
jag försökte så jag slog knut på mig själv
jag ville vara den bästa
den som alla ville ha som sin
som mamma, som mormor, som farmor

jag försökte gottgöra de förlorade åren
åren
då min blick försvann i fjärran
då min mun aldrig log
och
då tårarna ritade streck på mina kinder

jag försökte vara den kärleksfulla
den glad
den som orkade
den som stöttade
jag glömde mig själv för att gottgöra

till slut bar försöken frukt
och
i det pulserande blodet
finns nu alla de känslor som
betvingades till is redan vid födelsen

5 kommentarer:

  1. <3
    Gripande och rörande.

    SvaraRadera
  2. Vilken indirekt kärleksförklaring via sin inre kamp. Vi kämpar allihopa. Försöker och sliter.

    SvaraRadera
  3. ett försök att vara människa det kan vara jobbigt och alldeles underbart

    SvaraRadera