förståelsens krokiga stig

onsdag 15 juni 2011

Något fläckigt

min mamma tålde inte fläckar
jag var alltid fin och kliniskt ren
vita klänningar när vi skulle bort
klänningar som inte gick att leka i
och stickiga fula strumpor
numera klär jag mej
helst i i byxor och tröja
men min fobi mot fläckar sitter i!

10 kommentarer:

  1. Mor din sådde fröet som slagit full blomm i dig. Ligger i Ariel-tiden ;)!

    SvaraRadera
  2. Ibland kan man ju bli tvärtom som vuxen.
    Hemskt att ha en sådan förälder.

    SvaraRadera
  3. Gillar, det finns en speciell närvaro i texten. Det går lätt att föreställa sig både barnet och mamman.

    SvaraRadera
  4. Ja ibland gör man verkligen revolt

    SvaraRadera
  5. denna barndom, att den ska vara så svår att växa ifrån ibland...

    SvaraRadera
  6. Synd när man inte får släppa loss som man vill som barn och få fläcka ner sig. Fast det var säkert mamma som var tvungen att tvätta bort fläckarna :-).

    SvaraRadera
  7. Fint skrivet. Barndom och vuxen...

    SvaraRadera
  8. skrev inte förut, men vi kan nog ha en del gemensamt...fast nu är det inte en fråga om att jag skäms för min lust, utan att den är borta...tack för din kommentar, den är alltid bra att bära med sig!

    SvaraRadera
  9. Ärligt och igenkännande!
    Jag hade med fläckfobi...tills jag fick hjälp att göra mig fri!

    SvaraRadera
  10. Trist att inte få fläcka ner sig. Alltid är det något vi bär med oss!

    SvaraRadera