förståelsens krokiga stig

lördag 12 november 2011

närma sig

solen gnistrade i hennes korta päls
musklerna spelade
då hon sakta närmade sig
näbbmusen
som ännu inte upptäckt henne
ett graciöst hopp
och
hon satte klorna i den
musen stelnade till av skräck
försökte fly
men kände något vasst
borra sig in i ryggen
den krafsade förtvivlat i jorden
kände hur greppet lossade
och
tog några vinglande steg
genast var den vassa klon där igen och slog till
varje gång musen rörde sig
blev den stoppad
sakta rann kraften ut ur den
långsamt gav den upp hoppet
när bytet inte längre rörde sig
gick katten uttråkad därifrån

9 kommentarer:

  1. Det värsta är att katten bara gör det för att roa sig, för de kan inte äta näbbmöss. Hittar sådana lite här och var utanför på tomten.
    Bra skrivet
    Kram

    SvaraRadera
  2. Älskar mina katter, men brukar titta bort i vissa situationer...

    SvaraRadera
  3. Katter är fantastiska djur. Och det finns inga onda avsikter. Det vet man ju. Och ändå känns det alltid lika grymt. Ruggigt, var ordet. Och ändå inte.

    SvaraRadera
  4. Vi tål att stolt betrakta våra fiskar som sakta kvävs hängande i fiskenätet (vår mat), men detta står vi knappt ut med...har Walt Disney skapat detta?

    SvaraRadera