förståelsens krokiga stig

lördag 10 december 2016

Stram

stram
bara förnamnet
på det du utstrålade
en eldgaffel
mer rättvisande
läppar skrynklades
till hårt russin
när du pussade mig go natt
armar, händer hårda, otåliga
aldrig en kram vid mammas mjuka bröst
än kommer gråten av saknad...




5 kommentarer:

  1. En text som gör ont att läsa. <3

    SvaraRadera
  2. uttrycksfull känsla i din text, många ord behövs inte för att förstå.

    SvaraRadera
  3. Ja gör ont - blev förvirrad av slutet - gäller det en man eller ett barn blir kvarvarande frågor

    SvaraRadera
  4. Grå papegoja sa de ord som jag tänkte.
    Decemberkram Bosse

    SvaraRadera
  5. Så tungt att läsa, så bra skrivet,
    "läppar skrynklades
    till hårt russin".
    Man riktigt känner russinläpparna mot huden. Och jag tänker: hur blev din mamma sådan?

    Du skriver att du tillbringar en stor del av din tid i stallet, jag känner igen mig och minns hur hästarna blev till min familj, hur de läkte mina sår och gav mig kärlek och existensberättigande.

    Din blogg har ett så underbart fint namn, som rymmer både en besvärjelse och en djup sanning.

    SvaraRadera