Maken hade hittat hennes lilla väska, förstått hennes plan, öppnat den och funnit lindor, några små skjortor och en virkad filt. Han la ihop 1 + 1 och allt stod plötsligt klart för honom, lögnerna, smusslet, pigornas fniss...
När hon kom in i salen stod han beredd med ridpiskan. Hon kände adrenalinet stiga, hjärtat bankade, ögonen vidgades, kinder och hals blossade röda. Mannen såg inte på henne, han fixerade blicken på en prick ovanför hennes huvud när han började tala till henne. Med låg oengerad stämma, talade han om vad han visste, hur han såg på henne och vad som skulle bli hennes straff.
Hon fick lägga sig övar bänken han brukade använda för spöstraff, hon fick dra upp kjolen, dra ner sina benkläder. Hon skulle räkna och tacka. Han slog och slog, mer och mer ilsken och vred. Till slut slängde han ner henne på golvet, en tjutande rödgråten flicka, måttade spark på spark mot hennes mage, spottade på henne och skrek hora med sin mest myndiga predikoröst.
Så rann livet ur henne, ingen fick komma in och hjälpa, ingen fick badda hennes panna, trösta och hålla om, ingen fick ta adjö när livet rann ur henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar