något modigt

Du var sexton år, livet lekte fortfarande, du var ung blond och kaxigt orädd. Ni var fem tjejer och ni ägde världen.
Plötsligt såg ni en tonårspojke, ligga på marken, omgiven av tre unga män med rakade huvuden och
Hell Angels emblem på skinnvästarna. Blodet rann ur pojkens näsa, hans ögon var slutna, han låg i fosterställning. En av de tre männen spottade på honom, la armen om flickan som stod bredvid, smålog och beodrade sina kamrater att dra - polisen var på väg.
Du som aldrig kunnat se en orättvisa utan att ingripa, som ofta glömt din egen säkerhet, lämnade namn och adress till polisen. Två månader senare blev du kallad till rättssal tre i tingsrättens lokaler, trots hot om repressalier, trots omgivningen varningar, steg du in i lokalen 11.15 den 2 november 2000.

något skört

Jag ser en ung kvinna framför mig med stora frågande ögon och allvarlig mun
hon känner sig som en analfabet i livet - ingen har gett henne tid att lära sig hur man gör

Vadå gör? undrar du kanske
Jo - hur man tar hand om sig,

hur väcker man glädjen i sin själ, hur bejakar man sina önskningar, sina drömmar
hur lär man sig att våga hoppas,
hur lär man sig att våga tro
hur läker man såren som gör ögonen ledsna och hjärtat skört

förtrollning

Jag önskar att en fe rörde vid mig med sitt spö
att hon tog bort min tjocka mage och ersatte den med en getingmidja
att hon gjorde mitt hår lockigt tjockt och eldigt rött
att hon ingöt förtröstan och hopp i mitt hjärta
tillit till mina medmänniskor och tro på deras godahet
och att det inte var förtrollning utan verklighet.

skadeglädje

DU sa att det var DU som var den strukturerade, den som höll ordning,
som såg till att tider hölls, att program följdes, att ingen smet undan.
Ditt största problemet var jag -
jag smet undan mitt ansvar
jag var allmänt rörig, tänkte bara på mitt eget välbefinnande,
svek DIG, lämnade DIG i sticket, förminskade DIN insats, lurade DIG 

ändå ville DU vara min vän, återuppta vänskapen, göra nya gemensamma stordåd.

Men hut går hem........idag är du den ifrågasatta..............

SOM ett fyrverkeri........

Sprakande, kvillrande, lyckligt skratt
Håret, det långa lockliga tjocka, dansar runt ansiktet
Benen för henne än åt ena hållet än åt andra
Hon snurrar runt runt, tar små danssteg,
Hoppar högt med armarna lyfta över huvudet
- titta mormor vad jag kan!

byta.....är det någon ide´

Jag trodde inte att det var någon ide´att byta, man vet ju ändå vad man har...........
Jag menar även om den är taggig i kanterna och ofta väcker både sorg och frustration, så vet man ändå hur man ska hantera den.
Och förresten den förste jag stiftade bekantskap med var ju likadan, vresig, okänslig, egotrippad, "tyck synd om mig". Så allt talade för, enligt mitt sätt att resonera, för att alla var likadana. Själv var jag ju inte heller någon högvinst, ful, osäker, osocial, sur och otrevlig, i alla fall enligt andras uppfattning, så hur skulle jag kunna byta upp mig.
Nä man vet vad man har men inte vad man får.............

att maskera sig

att maskera sorg över att det inte blev som jag önskat och försökt kämpa för,
att maskera tillkortakommanden under livets vandring
att maskera gråt, hjärtats smärta,
att maskera ett raserat familjeliv,
att dölja  det svarta sotiga träskelett som var det enda som blev kvar.

att sluta maskera sig
att visa sina tillkortakommanden
att visa sin hudlöshet
sin oförmåga att skapa lugn och harmoni i livet.