vid

I vid mening ser jag ju nu att även jag drabbats av, det Maria Sveland kallar, antifeminism, i sin bok Hatet.
"De olika uttrycken för antifeminism, stora som små, dödliga eller bara obehagliga, syftar alla till att upprätta patriarkatets maktövertag. vare sig de ses som enskilda eller mer systematiska och strukturella uttryck, så bildar de tillsammans en helhet." ur Hatet av Maria Sveland.

Rädslan för att vara ute efter mörkrets inbrott;  spetsen på nyckeln sticker fram mellan två fingrar, jag vänder mig hastigt om, går en bit ut från husväggar och ytterportar o talar med en fiktiv figur i mobilen.Jag är 62 år, men en våldtäktsman gör ofta ingen skillnad.

Utfrysning, förminskning, lögner som blev sanningar i rättssalen, vänner som böjer sig för makten; hela den manliga makteliten på min arbetsplats slår sig tillsammans för att krossa mig, då jag vill bli min egen.

Min för detta man påstod att jag hjärntvättat våra vuxna barn, lurat honom på både pengar och ägodelar och är en rakt igenom ond människa, när jag inte längre vill ha något med honom att göra. Detta tas emot som sanning av hans vänner, väldigt få tycks ifrågasätta....

Jag får höra att jag har svåra alkoholproblem och är svårt psykiskt sjuk, deprimerad.

Jag ses som en en trilskande barnunge som bara vill få min vilja fram, när stressen och en dysfunktionell arbetsplats får min kropp att slå bakut.

Allt detta är historia, mer eller mindre nära i tid, men när jag kom till slutet av boken föll fjäll från mina ögon och jag förstod att i en vidare mening är även jag utsatt.

Hur är det med dig??

tillbakablick och nyorientering

Det har varit ett år med mycket mentalt arbete. Jag har varit sjukskriven för stress, upplevt hur det är att inte få något stöd eller hjälp för att komma tillbaka till arbetet. Jag har brutit benet och fått en föraning om hur det kommer att kännas att vara beroende av andra, be om hjälp och hantera frustration. Jag har fått nya bättre anpassade och roligare arbetsuppgifter, börjat jobba halvtid, behandlats nedlåtande av min doktor och hotats med indragen sjukskrivning och arbetslöshet, OM jag inte snabbt kommer upp i heltid. Jag har slutat rida, i alla fall på Speedy , vågar inte utsätta mig för risken att bryta något mer, ryggen till exempel. Jag har börjat med yoga igen efter ett 10 årigt uppehåll. Jag har gått ner 6 kg med 5:2 dieten. Och efter nyår går jag blir jag deltidspensionär.

Det känns som en ny period i mitt liv, inte bara känns, det är en ny period. Man får spela med de kort man får på handen, sa min chef, och min giv var inte speciellt bra, mest låga kort. Jag har spelat med dem, inte speciellt väl, inte ens med de lite bättre kort jag fått. Jag har slängt höga kort, jag har satsat utan att tänka efter och jag har många gånger gått ner för räkning eller räknats ut. 

Nu står jag på mitt backkrön och tittar tillbaka. Visst, i så mycket hade jag kunnat göra annorlunda, när jag tittar tillbaka med all erfarenhet jag samlat på mig, men då en osäker, rädd, ensam själ...

Jag kunde gjort andra bättre, mer hälsosamma val, men hade jag då haft den känsla av tillfredsställelse jag har idag? Troligen hade jag då hållit fast vid en fasad och en ytanpassning, som jag inte mått bra av. Jag kan ju inte komma ifrån min dåliga första hand, som ställt till det.

Idag är jag nöjd med det liv jag skapat, ett jobb som passar mig, en lägenhet som jag älskar och en man som ger mig stabilitet och kärlek och som jag kan vara mig själv, helt och fullt, med, barn och barnbarn, som trivs med varann och med mig och där vi stöttar varann när det är tufft. Det har varit en krokig och jobbig väg, men nu känner jag att jag får utdelning av min kamp. Jag kan börja slappna av och våga njuta av det livet kan ge mig. Jag behöver inte utmana längre, ställa upp jobbiga mål, bita ihop och sträva på. Jag kan vara snällare mer tillåtande mot mig själv och förhoppningsvis bli lite mer kreativ igen.

bitter

nä..bitter är jag nog inte
lite besviken kanske
lite ledsen för det inte blev som jag ville
men bitter...nä
fast det är klart det sitter en tagg i hjärtat
och något som är blött i ögat
men bitter...nääää

staden jag bor i

min stad är förvandlad
dina bojor är borta
försiktig värme
ditt mörker svävar inte längre över oss
jag omfamnas
vi möts i försoning
acceptans, förståelse för det som varit

Löv, en tanka i all enkelhet...

ljudlösa dimmsjok
vattenspeglarna tomma
korna råmar högt
frodig grönska ett minne
löven svarta och blöta

5
7
5
7
7

öde

predestinerad är vägen
valen bestämmer ditt öde
lyssna i vindens sus
i tystnaden kan du höra
"gå din egen väg"

fri

äntligen är du fri
ett liv du inte ville
ett liv du inte kunde hantera
vi står oförstående kvar
varför gick det så fel?