ärligt talat ...är jag frustrerad...

ärligt talat...
vad håller ni på med
vad gör ni med folk
hur påverkar ni
med er prestigefyllda aggressivitet
er okunskap
och
ert bekräftelsebehov

ärligt talat...
har ni en aning om vad det innebär
att ni ser allt genom era färgade glasögon

sur

sur var jag bra på
vågade inte bli arg,
inte säja ifrån
men sur visste jag hur man va

för min del...

"för min del behövs det inte"
sa hon med syra i rösten och russinskrynklig mun
nä, mamma, för din skull behövdes det aldrig...
om man lyssnade till din ord
du hade ett fantastiskt kroppsspråk
inte ens den mest okänslige kunde misstolka
ditt sätt att skrynkla ihop munnen, klappa dig lätt på armen
utstråla iskyla
när du ifrågasattes eller ignorerades

nä för din skull behövdes det inte...

Stram

stram
bara förnamnet
på det du utstrålade
en eldgaffel
mer rättvisande
läppar skrynklades
till hårt russin
när du pussade mig go natt
armar, händer hårda, otåliga
aldrig en kram vid mammas mjuka bröst
än kommer gråten av saknad...

hon har ett namn...

du svepte in
vet, visste allt
körde över
krossade
svepte ut
och
tog vetskapen med dig

bad

Jag bad Dig
ta bort det onda
gör det outhärdliga uthärdligt
bär mig
eller
gör mig stark nog att bära min egen sorg

dovt

dova dunsar hörs
bakom stängd dörr
dämpad uppgiven gråt
barnen storögda
utanför kammaren
små kroppar stela av skräck
"är pappa full igen?"