mörker

mörkret lättar sakta
för varje dag skönjer jag alltmer
inte längre dunkelt mörker
lätta dimmor svävar likt älvor
runt en vilsen, förundrad själ
livet återvänder
glimmer i falnad eld
stjärnor i själens brunnar

klipp

någon klippte sönder mina drömmars väv
kvar blev vackra trasor
remsor av siden sammet
skönaste linne
mjukaste ull
rubinrött, solgult, skimrande regnbågsnyanser
himmelskt blått och silvrigt vitt
ingenstans fanns svart, brunt
ingenstans fanns långrandigheten
de fula nötta tyglapparna
bara oändlig skönhet och njutning

någon klippte sönder mina drömmars väv

plåga

plåga tyngde brusten själ
sökande gisslade ansatt hjärna
han ville förstå
vilken nytta
vilket syfte
fyllde hans plåga

fråga

vad vill du
smygande omkring mig
lyssnade vid min dörr
vad vill du
kryper ner i min säng
stör mina tankar
vad vill du








ska du bestämma vem jag är

snubbla

jag snubblade in i din famn
tänk om jag inte
vad livet varit lätt
eller inte
utan
såpbubblans skimmer

utan
frustration passion
det som är du
det som jag älskar
det som är jag i dig

att offra sig

gjorde allt för dig
ditt välbefinnande
ditt självförverkligande
kvar blev en smutsig matyrkrona

och ett olevt liv

uppehåll

då
var hösten
en tid för ro
under orangeröd filt
nu
gör livet ett uppehåll
utan förklaring
doft av våt yllefilt
tung som ett pansar
ser ut i regnet o undrar
vad vill du mig