Ingen ser ut på det vackra vinterlandskapet, snön som lyser så vitt att ögonen tåras, rimfrosten, som klär de kala grenarna i festskrud...ingen ser, ingen mer än jag. Ingen ser rådjuren, som står i halvmeterhög snö och gräver efter föda. Ingen ser gruppen med islandshästar, som töltar förbi blåsande vit rök ur mulen och med glada människor på sina ryggar. Den lilla fina bykyrkan, den vackra gamla stationsbyggnaden, den stolta men vanskötta herrgården... ingen ser, ingen mer än jag. Alla upptagna med något som inte är här, som inte är nu, som inte är i denna stunden.
Livet har emellanåt varit tufft, men tack vare det, så har jag varit tvungen att omvärdera mycket, och är på väg att skapa mej ett liv jag känner mig tillfreds och harmonisk med. Det är en krokig och ibland väldigt stenig väg, men ack så vackra omgivningar.
onsdag 13 april 2016
monoton
Dunk i dunk i dunk...monotont drivs tåget framåt, sövande, lugnande, avverkar det mil efter mil. Jag sluter ögonen, lutar pannan mot det kalla, immiga fönstret. Jag omges av medresenärers mobiltjatter, laptoppar, "paddor", människor som twittrar, kollar film, lyssnar i sin hörlurar. Blickar fokuserade på sin leksak, sin bästa vän, sin nalle... sitt gissel.
Ingen ser ut på det vackra vinterlandskapet, snön som lyser så vitt att ögonen tåras, rimfrosten, som klär de kala grenarna i festskrud...ingen ser, ingen mer än jag. Ingen ser rådjuren, som står i halvmeterhög snö och gräver efter föda. Ingen ser gruppen med islandshästar, som töltar förbi blåsande vit rök ur mulen och med glada människor på sina ryggar. Den lilla fina bykyrkan, den vackra gamla stationsbyggnaden, den stolta men vanskötta herrgården... ingen ser, ingen mer än jag. Alla upptagna med något som inte är här, som inte är nu, som inte är i denna stunden.
Ingen ser ut på det vackra vinterlandskapet, snön som lyser så vitt att ögonen tåras, rimfrosten, som klär de kala grenarna i festskrud...ingen ser, ingen mer än jag. Ingen ser rådjuren, som står i halvmeterhög snö och gräver efter föda. Ingen ser gruppen med islandshästar, som töltar förbi blåsande vit rök ur mulen och med glada människor på sina ryggar. Den lilla fina bykyrkan, den vackra gamla stationsbyggnaden, den stolta men vanskötta herrgården... ingen ser, ingen mer än jag. Alla upptagna med något som inte är här, som inte är nu, som inte är i denna stunden.
tisdag 12 april 2016
stämma
jag trodde det var samla
jag skulle skriva något storstilat om
när jag gick på knotig stig,
inramad av sippor och blåbärsris,
hörde jag i fjärran fåglars stämmor
men samlade mig helt
inför puffens utmaning
jag tänkte på samlad glädje och kraft
på delad sorg och pina
men inga stämmor fanns med
i min pompösa drapa
jag skulle skriva något storstilat om
när jag gick på knotig stig,
inramad av sippor och blåbärsris,
hörde jag i fjärran fåglars stämmor
men samlade mig helt
inför puffens utmaning
jag tänkte på samlad glädje och kraft
på delad sorg och pina
men inga stämmor fanns med
i min pompösa drapa
torsdag 7 april 2016
Donald Trump - ett hot mot oss alla...
Hi,
To make a massive media story about a global stand against the politics of division, we need to make this letter huge. Here are three ways you can help!
1. Share the letter on Facebook!
2. Start a campaign of your own!
We need influential citizens from across the world to join us and stand up against Trump and the politics of division he represents. Start a petition calling on local political leaders or celebrities to add their name to the letter -- then share that letter in your local networks. The more high-profile names on the letter, the more media attention it'll get -- and the more impact we'll have in changing the conversation around the politics of division.
3. Forward the original email to all your family and friends!
Here's something you can forward, with a short note on top:
Hi!
I’ve just joined this important global letter regarding Donald Trump's brand of hate. When enough people sign, it’ll run as a full page ad in major newspapers around the world:
Join me here and spread the word: https://secure.avaaz.org/en/deartrump/?tjbAqkb
Here's the original email --
Dear friends,
He’s called Mexicans rapists and women “bimbos” and “fat pigs.” He’s promised to shut down mosques, keep a database of Muslims, and round up the children of illegal immigrants. Now a new report says Donald Trump’s hateful speech could make him a threat to our global security. Enough is enough -- join the sign-on letter below that's sweeping the planet and speak out against Trump’s hate-mongering. Once we hit 2 million signers it will be printed in media outlets around the world:
ADD MY NAME
https://secure.avaaz.org/en/deartrump/?tjbAqkb
Dear Mr. Trump,
This is not what greatness looks like.
The world rejects your fear, hate-mongering, and bigotry. We reject your support for torture, your calls for murdering civilians, and your general encouragement of violence. We reject your denigration of women, Muslims, Mexicans, and millions of others who don’t look like you, talk like you, or pray to the same god as you.
Facing your fear we choose compassion. Hearing your despair we choose hope. Seeing your ignorance we choose understanding.
As citizens of the world, we stand united against your brand of division.
Sincerely,
ADD MY NAME
https://secure.avaaz.org/en/deartrump/?tjbAqkb
Trump isn’t the only politician on the global stage exploiting political alienation and fear to sow hate -- but he’s the only one who is doing it with $2 billion worth of media attention.
We can use Trump’s media magnetism to our advantage and trigger a massive story about the world rejecting this hate-mongering -- but for it to really work, it needs to be a multi-million strong global call. Sign below and share with friends -- if enough of us join, we’ll urge politicians and celebrities to add their voices to ours.
Let’s create a united global chorus against Trump’s calls for division.
https://secure.avaaz.org/en/deartrump/?tjbAqkb
With hope and determination,
Stephen, Nell, David, Dalia, Nataliya, Mia, Andrew, and the rest of the Avaaz team
P.S. This email is a bit different than usual, and that’s because we’ve never had a moment quite like this before. Massive numbers really do matter on this one - if we each share this with 10 friends we can make clear that the world rejects the kind of divisive, fearful, hateful politics that Trump represents.
söndag 3 april 2016
framför
ni är så små
sårbara, tillitsfulla
jag vill gå före
visa på vägar
berätta om fallgropar
jag vill skydda, älska
fylla er med glädje och hopp
bejaka era drömmar
applådera era mål
berömma era insatser
blåsa på era sår
jag vill gå före
visa på vägar
sårbara, tillitsfulla
jag vill gå före
visa på vägar
berätta om fallgropar
jag vill skydda, älska
fylla er med glädje och hopp
bejaka era drömmar
applådera era mål
berömma era insatser
blåsa på era sår
jag vill gå före
visa på vägar
lördag 2 april 2016
trång
I en liten västkuststad är många trångsynta. Det synliga är det viktiga, det som kan bedömas av andra ger poäng. Ska du göra gott, gör det inte i skymundan, visa din så kallade godhet. Visa upp din rikedom, din makt och din framgång, sola dig i andras beundran och avund.
Mamman var glad att enda dotter inte fanns i staden då hon gjorde konkurs och skilde sig under ett o samma år. Ingen stöd, ingen tröst att vänta... skyl över, prata bort, ta avstånd. En besvikelse för sina föräldrar det var hon, liten och tjock, fel yrke och fel man, till och med barnen hennes kom för tätt och var för många.
När mamman inte längre minns, blev staden inte lika kvävande, men aldrig gick det att dra ner luften helt i lungorna och skrika ett vårskrik.
Mamman var glad att enda dotter inte fanns i staden då hon gjorde konkurs och skilde sig under ett o samma år. Ingen stöd, ingen tröst att vänta... skyl över, prata bort, ta avstånd. En besvikelse för sina föräldrar det var hon, liten och tjock, fel yrke och fel man, till och med barnen hennes kom för tätt och var för många.
När mamman inte längre minns, blev staden inte lika kvävande, men aldrig gick det att dra ner luften helt i lungorna och skrika ett vårskrik.
fredag 25 mars 2016
Det var inte orden...
Det var inte orden, som gav mig dåligt samvete - orden var oftast ganska oförargliga. Men tonfallet, kroppsspråket, uttrycket i ditt ansikte, sa allt som du var för feg att säja med munnen.
Under min uppväxt och långt upp i vuxen ålder styrde du mig genom skuldkänslor och dåligt samvete. Du var aldrig rak och tydligt - förtäckta ord, tystnad, en ihopsnörpt mun var tecken som skulle tydas...till min nackdel. Jag förstår nu, att du var osäker, rädd och okunnig om hur du påverkade mig, men det förstod inte ett litet ensamt barn.
Tyvärr tog jag med mig detta beteende in i min egen familj och det tog lång tid innan jag blev medveten om vad jag förde över till mina barn. Numera är det sällan som jag återfaller, händer det blir jag genast tillrättavisad, tack och lov...
Under min uppväxt och långt upp i vuxen ålder styrde du mig genom skuldkänslor och dåligt samvete. Du var aldrig rak och tydligt - förtäckta ord, tystnad, en ihopsnörpt mun var tecken som skulle tydas...till min nackdel. Jag förstår nu, att du var osäker, rädd och okunnig om hur du påverkade mig, men det förstod inte ett litet ensamt barn.
Tyvärr tog jag med mig detta beteende in i min egen familj och det tog lång tid innan jag blev medveten om vad jag förde över till mina barn. Numera är det sällan som jag återfaller, händer det blir jag genast tillrättavisad, tack och lov...
torsdag 24 mars 2016
trött på mormors tjat...
Med en trött blick ser du på mormor, du har hört det så många gånger förr...
Du är 11 år och vacker, som få, med glänsande hår och ögon som blåaste högsommarhimmel.
Du har just upptäckt smink och övar flitigt framför spegeln, handledd av bloggande äldre medsystrar, och i sociala medier får du bekräftat din skönhet.
Men mormor vill inte nöja sig, hon tjatar om vikten av en vacker insida- ord som du ännu inte kan relatera till.
Insidan...det är väl ett svart hål? Nä, säjer mormor, med ett leende, det är det du ser när du tycker dig ha världens vackraste mormor...
Du är 11 år och vacker, som få, med glänsande hår och ögon som blåaste högsommarhimmel.
Du har just upptäckt smink och övar flitigt framför spegeln, handledd av bloggande äldre medsystrar, och i sociala medier får du bekräftat din skönhet.
Men mormor vill inte nöja sig, hon tjatar om vikten av en vacker insida- ord som du ännu inte kan relatera till.
Insidan...det är väl ett svart hål? Nä, säjer mormor, med ett leende, det är det du ser när du tycker dig ha världens vackraste mormor...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)