Ett ärr- i själen eller på benet?
På benet har jag två synliga ärr, ett från 10-års åldern, då jag av någon för mig outgrundlig anledning skulle vara med i scouterna. Jag är ingen gruppmänniska, jag tycker inte om organiserade aktiviter - jag fick panik av Björnen sover och gömde mig när det var dags för Hela havet stormar. Så vems påhitt var det att jag skulle bli blåvinge, i gullvivegruppen?
I vilket fall var det något som skulle göras i skogen, jag sprang, min vana trogen snubblade jag, och slog upp ett stort jack i knät, där en gren trängt in. Jag måste varit bra på att bita ihop redan då, för ingen insåg att det hade behövt sys. Nu 45 år senare är det bara ett blekt märke fortfarande utan känsel.
På samma ben, det vänstra, finns också ett färskt ärr- sju stygn sydda mitt på knät.På grund av detta kunde jag inte jobba, som jag lovat, och fick ringa ansvarig jour, en kvinna, som är mycket försiktig av naturen och som följt min krokiga väg under några år. Hennes kommentar var "du måste vara mer försiktig". Jag fick mig en tankeställare - jag har en förmåga att agera först och tänka efteråt, när jag ser vad jag ställt till med. Jag kastar mig huvudstupa in i aktiviter som verkar roliga, jag handlar utan att tänka på morgondagen, jag är helt enkelt fruktansvärt impulsiv.
Men när jag nu ser mitt söndriga knä, ekar kvinnans ord i mina öron- "du måste bli mer försiktig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar