Jag har börjat en kurs i kreativt skrivande och tänkte publicera mina alster även här, kanske vill någon kommentera?

Jag är sjuk sedan ett par dagar, feber o hög sänka så just nu orkar jag inte vara kreativ alls, fast jag är på bättringsväg i alla fall.

I rävgrytet i Ängsskogen bodde herr och fru Räv med sina tre små rävungar. Rävgrytet som var ganska stort, låg lite för nära familjen Björns ide och grävlingarnas bostad, för att fru Räv skulle känna sig väl till mods. Herr Räv var ganska likgiltig inför både boendet och sin familj överhuvudtaget.


Barnen Räv däremot trivdes finfint, de hade nära till lekkamrater, skola och dagis, någon vuxen var alltid hemma och kunde trösta eller bjuda på en matbit. Platsen var trygg för en liten, ibland, vilsen rävunge.



Herr Räv, som sällan var hemma och som, om han var hemma, mest låg och sov eller morrade över att han inte fick vara ifred, arbetade med alla hjälpa vilsna små ungrävar vidare i livet. Fru Räv satt på ett kontor och lyssnade på de andra djurens relationsproblem, kom med goda råd och eventuella lösningar.



Herr och fru Räv var inte speciellt lyckliga med varann, men de trodde att de hade det som i de flesta rävfamiljer, varken bättre eller sämre. Ibland kunde fru Räv reta sig på att mannen kallade henne mamma och lämnade över ansvaret för familjens väl och ve på henne. Herr Räv i sin tur skällde mer och mer på sin fru, för att hon blev alltmer liknade sin otrevliga sura mamma.



På fredagarna brukade herr Räv alltid komma hem med något gott till sin familj, ett höns eller en liten katt kanske. Då förväntade han sig stor tacksamhet och respekt från familjen. Han berättade att han som barn minsann aldrig fick så där god mat, och att barnen skulle vara glada för att de hade en så givmild och snäll pappa. Visserligen hade han under vägen hem tagit sig en och annan munsbit och det var mest senor och brosk kvar till den övriga familjen. När vare sig fru eller barn visade den glädje han tyckte sig kunna förvänta, blev han väldigt arg, morrade, vispade med svansen och röt högljutt ut sin ilska. Fru Räv försökte medla och stryka sin man medhårs, berömma och lugna. Hon var tvungen att ge sitt medhåll till mannen om att barnen var otacksamma och bortskämda och att det i framtiden skulle vankas andra bullar. Oftast lugnade sig herr Räv efter en stund, då han fått en alldeles egen liten råtta att tugga i sig.

Hade familjen tur så somnade han snart in och fru Räv kunde trösta sina stackars små rävungar och försöka förklara och ursäkta deras pappas agerande.

När hela hennes lilla familj somnat, gick hon ut och satte sig utan för grytet, andades tungt, torkade bort en tår och bad att månen och stjärnorna skulle hjälpa henne att orka ytterligare en tid.

På måndagen började arbetsveckan igen, herr Räv lovade att inte bli så arg nästa fredag och att inte äta upp alla godbitar själv. Fru Räv gick till arbetet och lyssnade på alla relationsproblem och tackade sin lyckliga stjärna för att inte hon hade det så som de andra djuren.