Jag har varit väldigt sjuk den senaste veckan, hög feber, hög snabbsänka och någon odiagnosticerad inflammation i kroppen, främst i levern. När man lever ensam, som jag gör, kommer många tankar och undringar. Febern underlättade inte utan gjorde att tankarna blev alltmer negativa.
Jag har ju äntligen fått lite ordning på mitt liv, arbetstillfällena flyter in, ekonomin är inte helt under isen - jag vågar till och med planera ett o annat "onödigt" inköp. Jag börjar lita på att jag fått lite fast grund under fötterna. Så kommer detta, helt plötsligt är alla kontroll borta. Jag är sjuk, riktigt sjuk, och ingen begriper varför. Prover tas, man lyssnar och klämmer, tar min ananmnes gång på gång. Inget mer än proverna visar att något är fel. Plötsligt inser jag att jag inte har ens den lilla kontroll jag trodde mig ha. Jag trodde att genom ett gott liv skulle kroppen hålla sig lugn. Kanske har jag fortfarande inte ett gott liv och det vill någon påpeka för mig, eller vill man bara visa mej att jag är skörare än jag tror. Jag kommer inte att kunna bestämma mitt dödsögonblick.
Nu är jag på bättringsväg, men ingen vet varför jag blev sjuk, så helt bra känns det ju inte.
Nya beslut som jag tagit många många gånger tar jag igen - inte tacka ja till jobb när jag är trött, tillåta mig att hålla den planering jag gör, alltså inga brandkårsuttryckningar!
Nej, du måste tänka på att du mår bra, din hälsa först! Men jag vet hur det är, pengar måste flyta in och det är lockande om man får extrajobb.
SvaraRaderaHoppas innerligt att du blir bättre. Du måste få njuta av livets goda. Känns som klyschor och floskler men du vet att jag menar väl.
Lilla, lilla du...jag känner med dig. Är också i någon sorts underlig sjukdomsbild där läkarna står och kliar sig i huvudet. Naturligtvis sätter hjärnan fart. Ett ord sätter sig ofta i skallen och håller sig envist kvar. Kanske för att de flesta av mina släktingar dött av cancer under åren som gått.
SvaraRaderaMen som tur är finns det läkare som inte ger upp och letar energiskt efter det som dummar sig. Prover tas om och om igen med ungefär samma resultat.
Krya på dig nu, och ta det lugnt med extrajobbandet. Kramar Anitha