Brytningstid

du har just fyllt sex
två tänder har du tappat
och en framtand är lös
benen är långa och smala
fulla av blåmärken och på knät en sårskorpa

den runda vällingmagen är borta
i fantasin kan man se den unga kvinna som ska bli du
håret är långt och blont, krusar sig runt pannan
babytidens korkskruvslockar har försvunnit
du börjar få idoler
och älskar Erik Sade

när mormor kommer på besök
får hon mest bara en blick
från sin stora dotterdotter
det tar en stund innan du kryper upp i knät och ger en kram
du är i en brytningstid där snart både mamma och mormor är passé

eld

det var en gång en liten eld, som brann för sig själv i skogen,
den bestod bara av några få vedpinnar
ingen brydde sig om den lilla elden och den kände hur livet rann ur den
till slut förstod den att den måste ta saken i egna händer
den började sakta att slicka i sig grästovor och risigt blåbärsris,
och  kände snart hur kraften växte

den förstod att den genom att förgöra andra kunde bli störra och större
snart härskade den över hela skogen
mänskligheten stod maktlös mot hans skoningslösa exploatering
man hade tidigare skrattat åt den lilla elden
inte förstått att man ska vara uppmärksam även på små maktlystna eldar

panik

jag lägger mitt liv i dina händer
min sinnesro, mitt värde
finns i förhållande till dig
när du slutar höra av dig
försvinner jag

när mina sms klingar ohörda

får jag panik

älskar du mig inte mer

har du hittat en annan

som är bättre, gladare, vackrare

varför kan jag inte leva som en stolt vacker rosenbuske

mig själv nog

den solros jag är

skänker glädje, framtidstro, ljus

men bara om den binds upp mot ett stöd

en kvast

Idag är det skärtorsdag och jag har lovat mina systrar att vi ska ses i Blåkulla. Men jag hinner inte dit, jag jobbar till elva i kväll och sedan måste jag hem, göra en sista finish på kvasten, styla katten och stryka kjolen. Så jag hinner inte åka innan efter jobbet i morron. Jag vet att han med horn och svans inte uppskattar mina sena ankomst, men vad ska jag göra? Jag måste ju försörja mej, för det gör han då inte, snarare förväntar han sig att bli försörjd av mig och mina systrar. Var åttonde vecka bor han hos mig, och då ska det vara fint värre. Då ska det var nystädat så han inte får damm på svansen, maten ska vara kryddad, så han kan tända min brasa med sin andedräkt. Sen förväntar han sig en kärleksfull och uppmärksam häxa. Jag är totalt slut när han åker vidare till min yngsta syster Månalisa.
Visst, det är en ynnest att ha blivit född till häxa, och när vi var små och bodde i Blåkulla, hade vi väldigt roligt, jag och mina sju systrar, men det var då det. Nu ska jag dels jobba och visa upp en normal fasad, vad det nu är, och göra allt det som vanligt folk gör. Men sedan förväntas det också, att jag är häxa på heltid, vilket innebär att använda mina häxkunskaper då det behövs, att vidareutveckla och bevara häxkonsten samt forska i magi på fritiden. Jag bara frågar- är det konstigt att jag har magkatarr, sömnproblem och ryckningar i vänstra ögonlocket?
Så var åttonde vecka då, som egentligen är min lediga vecka på mitt vanliga jobb, dyker han med horn och svans upp och förväntar sig att bli servad och helgonförklarade dygnet runt. En häxa blir ju i snitt 250 år men jag tror aldrig jag uppnår den dagen. Vi har försökt prata med honom, smörja hans ego och få det att framstå som omanligt att bli försörjd, men icke, han låstsas inte förstå, så det är bara att bita ihop, för vem vill åka på en brinnande kvast till Blåkulla? Risken att man trillar ner i havet är stor, och visst jag flyter men har ingen orienteringsförmåga så vem vet var jag hamnar.
Nä nu ska jag polera kvasten och stryka kjolen, sedan ska jag lägga mej och sova för imorron börjar jag kl 7 och allt måste vara klart så jag kan sätta mej och katten på kvasten omgående i morron eftermiddag.
GLAD PÅSK PÅ ER!

att begära

"Jag begär inte mycket" sa han, "bara att du följer med." "Bara att jag följer med" nästan skrek hon. "Dina föräldrar ser vår relation som ett stort nerköp för dig. Dina systrar har upprepade gånger gjort klart för mig att de hade en mycket bättre frukandidat i sin bekantskapskrets. Din mamma berättar för alla sina väninnor, och har till och med gått ut i Svens Damtidning med, det hon tror är sanningen om mig, och du tycker inte du begär mycket." sa Sofia till sin prins.

empati

hur vågar du tala med henne
om empati
du som utnyttjar och trampar på henne
du som ljuger och utnyttjar henne

du borde se
du borde höra
att hon lider
att hon så gärna vill vara dig till lags
att hon förtrycker sitt jag
döljer sin längtan

du drar dig undan
låter hennes frågor förbli obesvarade
hennes bedjande blick
sväva osedd
hennes kropp hjälplöst söka efter en värme som inte finns för henne

lära sig en läxa

jag ska lära dig en läxa sa hon och tog ett stadigt tag om min näsa
jag ska lära dig att inte ljuga
att stå för det du gjort
och

att tänka efter före
nu kommer jag att sätta en ring i din näsa
fästa en stång därvid
och leda dig runt i byn
till varnagel för alla andra ohyfsade barn
du ska se
att du kommer att må mycket bättre
när du fått ta tjuren vid hornen,
nu log hon,
och sonat ditt brott
din lögnaktiga slyna

stagnera

Hon sitter vid köksfönstret som hon gjort de senaste 20 åren
tänker på allt som inte blivit
kanske på mannen hon aldrig vågade närma sig
på barnen och det egna hemmet hon aldrig fick
hon tänker på allt som var
hur hon lekte med grannens barn
lärde sig mjölka och tvätta i bäcken
hur ryggen kröktes i tidiga år

nu har livet snart gått och det finns inte längre något att vänta på
livet blev inte mer
än
Hänt i veckan, fiskbilen på fredagen
syskonbarnens besök någongång i alla hast
för att lätta sitt samvete

Jag undrar vad hon tänker på där hon sitter
i sin fåtölj med TV som enda sällskap
är nyhetsuppläsaren hennes bäste vän

grannen hon sällan ser hennes särbo

syskonens barn de barn hon aldrig fick

Hon berättar aldrig vad som döljer sig

av sorg, saknad, längtan

i hennes hjärta

Hon är så full av tankar om kroppens förfall,

om alla som inte hälsar på

som inte syns

som inte finns längre.

Hon stagnerade för så länge sedan

en omväg

omvägen gick
förbi vackra små tjärnar
med näckrosor simmande på dess yta
gråa hukande stenar
skrovliga och fulla av hemligheter
en stor katedral
och små blyga bykyrkor
förbi människor som pekade finger
och vände bort sina huvuden
den gick förbi
allt det jag borde stannat vid
njutit av
hinder som borde fått mig att tänka efter
broar som borde fått mig att tappa andan
omvägen var ingen omväg
det var vägen.

en lösning

inga ord kommer längre till mig av sig själv
jag är avstängd
tom
finns,
men inget mer
min insida är som bedövad, slagen till slint
den har inte kontakt mede moder Jord
inga trådar gå att nå
den som brukar spritta av liv, av idee´r
vad är lösningen?

ett tillskott

min familj fick ett tillskott på vårt släktträd
i måndags
en liten kille
4 kilo tung och 52 cm lång
lik sin pappa
samma läppar och lika hungrig
mycket efterlängtad och omhuldad

från första stund
gammel-
farmor 90 år
och
yngsta kusinen tre år
alla vill vi hjälpa Alvin
att älska sitt liv