hon hade alltid haft aptit på livet
allt hade hon slukat med omättligt begär
män, kläder, skor, böcker, djur, växter...
you name it
hon var som en stenkross
allt i hennes väg fullständigt förintades
sen kom den vintern
den vinter då allt togs ifrån henne
inom ett år var aptiten bort
kvar fanns en liten liten gumma med ett litet litet hus
Skulle vilja veta lite mer vad som hände den vintern.
SvaraRaderaBra.
SvaraRaderaSå kan det gå... Rätt åt gumman? :)
SvaraRaderaSvar; Jag vet inte, har en svart dag-höst-vinter... I min erfarenhet, ja, tyvärr.
SvaraRaderaKänns som någon som sitter och berättar för andra om hur det kan gå om...
SvaraRaderaGillar teckningen.
Får mig att tänka på att vi kan vara många olika under vår levnad och att vi nästan aldrig är beredda på förändringen.
SvaraRaderaNonsens? Du har skapat ett intressant porträtt av henne, tycker jag. Antingen kan man se henne som en person som kan upplevas som livsbejakande, men åldras snabbt eller också som en ren, skär energitjuv som suger ur omgivningen så det inte finns något kvar längre.
SvaraRadera