hur man modellerar den med fiskbenskorsetter, gördlar, push up,
smala midjor, låga midjor, höga midjor
klockade kjolar, snäva kjolar, korta kjolar, nästan osynliga kjolar
dieter av alla de slag,
uppmuntran till självsvält
uppmuntran till att bli en formad fasad klädd i vårens mode
stylad i vårens färger och vårens frisyrer
Hur ska Du kvinna kunna bli lycklig
när rumpan börjar hänga,
celluiterna blir allt svårare att dölja
brösten lever alltmer sitt eget liv, vart tog uppnosigheten vägen
pengar finns vare sig till vårens färger eller vårens frisyr
du är en oformbar förlorare
en formlös icke önskvärd
felformad skapelse
de vackra slimmade folket ser på dig med avsky och äckel
Jag blir ledsen när jag tänker på hur det är. Kvinnans kropp har fått utstå mycket genom åren över hela vårt jordklot. Du beskriver det väldigt bra. När ska vi få vår fulla frihet???
SvaraRaderaJa, suck. Vad är det vi gör med våra ideal. Hur ser vi på det som är vackert? Tänk så fint med dessa bloggar, där vi först ser och tycker så oerhört mycket om insidan som skimrar, därefter kan strunta i skalet. Tänk så bra att vi får skriva!
SvaraRaderaPs. Någotsånär drickbart vin och utspätt vatten - du är ju tokig!!! :D
Håller med. Du skriver väldigt klarsynt och rakt. Tragiskt egentligen. Jag gillar det du skriver (inte bara den här gången) och jag gillar bara fina viner!
SvaraRaderaUpplever att du egentligen skrev prosa här, smått förklädd till dikt, utom "du är en oformbar ..." och framåt.
SvaraRaderaTycker mycket om de sista två stroferna. Resten känns som om du hade fått mer djup i texten om du hade valt en annan form.
Innehållsmässigt håller jag med dig till. Så är det.
Precis så är det. Du får mig att med skräckblandad förtjusning fortsätta tankarna i skallen långt efter att dina ord tagit slut.
SvaraRaderaBra och mycket tänkvärt
bra bra bra. skönt att vara kille:) tycker du skriver bra bra tempo lättläst.
SvaraRaderatack tack för det ni skrivit till mej! Blir glad, väldigt glad.
SvaraRaderaTragiskt, men mycket sanning i det du skriver.
SvaraRaderaVisst är det tragiskt - när det är det inre som är viktigast.
SvaraRaderaJag tänker att vår kropp är vårt hus, vårt slott.
Vårda ditt slott, ät nyttigt, rör på dig.
Var rädd om ditt slott, din själ bor där i. Slott och hus ser olika ut, det är charmigt.
Din själ är viktig...
Var rädd om din själ, ge den vad den behöver.
Tänk dig att du är litet barn... ge barnet vad det behöver, omtanke och kärlek.