förståelsens krokiga stig

måndag 11 februari 2013

28

fick mitt andra barn
satt på bussen
höggravid, ledsen
livet slut
brösten inte så uppnosiga
steget inte lika lätt
livet slut innan det börjat
ensam rädd blyg
och osäker












det är bättre nu

9 kommentarer:

  1. Tur det är bättre nu! Kan förstå känslan som beskrivs.

    SvaraRadera
  2. Jättebra text.
    Ang kommentar. Visst är jag yngre men jag tänker att han kanske hade en speciell styrka som han fått av Gud ellerbara genom att tro eller vara andlig. Ja, jag tänkte i alla fall så där när jag hörde det på radio.

    SvaraRadera
  3. Skönt! Jag minns att 28 var ett rätt turbulent år för mig. Vad ung man var då...

    SvaraRadera
  4. Skönt när det går åt rätt håll.

    SvaraRadera
  5. En jopbbig känsla kan jag tro.

    SvaraRadera
  6. Bra! Fortplantandet är inte bara en dans på rosor, även om vi måste tänka så...:)

    SvaraRadera
  7. Lite sorgsen text med lycka på slutet, inte minst förstärkt av den härliga bilden! :)

    SvaraRadera