förståelsens krokiga stig

tisdag 7 juni 2011

att tänka

jag tänker mycket i umgänget med mig själv
bäst tänker jag när jag går en lång promenad
då klarar jag att släppa tankarna fritt

först går de i invanda banor
när ska jag hinna tvätta,
hur mycket måste jag jobba för att ekonomin ska gå ihop
hur ska det gå för barnen
önskar jag kunde hjälpa dem lite mer, men det egna livet måste få sitt
hur ska bilbesiktningen gå
måste jag ringa tandläkaren, det isar i en kindtand

men så
känner jag hur mormor är med mig
hon svävar bakom mig och frigör mina tankar
de svävar fritt, dansar, gör störtdykningar, tar ut svängarna
ska jag kunna ta en sista minuten resa
helt själv
ska jag våga delta i en dressyrtävling om ett eller två år
ska jag åka till Skåne ensam
prata med den jag möter
släppa loss den glada sprudlande

naturens underbara skönhet, givmildhet, styrka får fäste i mig.

9 kommentarer:

  1. vi är nog fler...tvärr.

    visst har naturen krafter och promenader!

    SvaraRadera
  2. Härlig text, spontan och närvarande.

    SvaraRadera
  3. Tänk på mormor så går det bra.

    SvaraRadera
  4. Mormor som far omkring som en djinn - vem var hon?

    SvaraRadera
  5. underbart härliga tankar och fina bilder

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig mormor du måste ha haft!

    SvaraRadera
  7. Håller med Pia, närvarande och livsbejakande ord.

    SvaraRadera
  8. Ja man tänker bäst själv.
    mys bra

    Eller var du själv?

    SvaraRadera
  9. Fint flöde och så pass stark närvaro i vardagen att det lilla känns stort. Riktigt bra!

    SvaraRadera