Jag borde inte sitta här och pappa borde inte ha flyttat på uggleungarna,
nu kommer inte deras mamma att vilja veta av dem mera.
De kommer att dö av svält, bara för att pappa ville ta ett fint kort
på mig och skicka till mamma. Mamma ligger på sjukhus,
och pappa säjer att hon snubblat igen, rakt in i en dörrkarm.
Mamma snubblar jämt och slår sig och då säjer pappa
att jag ska vara hans lilla duktiga fru....
|
Livet har emellanåt varit tufft, men tack vare det, så har jag varit tvungen att omvärdera mycket, och är på väg att skapa mej ett liv jag känner mig tillfreds och harmonisk med. Det är en krokig och ibland väldigt stenig väg, men ack så vackra omgivningar.
tisdag 31 mars 2015
en annorlunda historia...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra! En tragisk och egendomlig historia, berättad med få ord.
SvaraRaderaDet gör nästan lite ont - stark!
SvaraRaderaPregnant och obehagligt. Bra skrivet.
SvaraRadera